ny vecka igen
Tja... Saker och ting blir sällan som man tänkt sig.
Jag sitter hemma med ett barn som i morse var så sjuk att han omöjligt kunde gå till skolan, men nu är så frisk att han står framför spegeln och dansar och sjunger till The Ark... Jag antar att jag kan ta med honom till min skola och lämna in lite uppgifter i alla fall, sen får vi väl se vad vi ska hitta på idag.
Igår var jag på taizémässa på kvällen. Efter en helg från himmel till helvete och tillbaka igen känns det som, var det perfekt att få landa i kyrkan och låta allt sjunka undan. Jag tänker på hur Jesus berättade att om man driver ut en ond ande ur en människa, så kommer den tillbaka med ett gäng kompisar och hittar sitt hus städat och snyggt igen. Det låter ju inte så kul, men jag tänker att om man fyller huset med Gud istället, så är det ju allt annat än tomt sen.
Jag har just läst en roman som utspelar sig i medeltida klostermiljö. Jag funderar varje dag på vår miljö och klimatförändringarna, på hur människor lider på olika sätt på olika platser. Och lite apokalyptiska vibbar finns i mitt liv. Mer än vanligt faktiskt. Ondskan är ingenting som vi bör avfärda som medeltida vidskepelser, även om det är länge sedan (antar jag) vi var rädda för antikrist på det sätt som munkarna var då. Kanske är det en seger för ondskan att folk inte ser den som motsats till Gud längre... Det är lättare att smyga sig in i människors liv ifall de inte vågar se vidden av dess existens... Fast så kanske det är omvänt också... Förmodligen. Gud är segrare, slutgiltigt och vad som händer i världen nu kanske måste hända. Och kanske är vi (jag) lika egocentriska som alla människor har varit före mig, för ingen har ju hittills levt i den yttersta tiden, men alla har väl funderat kring ifall det inte kan vara så ändå...
Idag är inte den ljusaste dag som världen har skådat i alla fall. Det är grått och regnigt, åtminstone här i min byhåla. Fast han är välkommen ändå. Det lär ju bli ljust när han kommer :-)
Jaja...
Jag sitter hemma med ett barn som i morse var så sjuk att han omöjligt kunde gå till skolan, men nu är så frisk att han står framför spegeln och dansar och sjunger till The Ark... Jag antar att jag kan ta med honom till min skola och lämna in lite uppgifter i alla fall, sen får vi väl se vad vi ska hitta på idag.
Igår var jag på taizémässa på kvällen. Efter en helg från himmel till helvete och tillbaka igen känns det som, var det perfekt att få landa i kyrkan och låta allt sjunka undan. Jag tänker på hur Jesus berättade att om man driver ut en ond ande ur en människa, så kommer den tillbaka med ett gäng kompisar och hittar sitt hus städat och snyggt igen. Det låter ju inte så kul, men jag tänker att om man fyller huset med Gud istället, så är det ju allt annat än tomt sen.
Jag har just läst en roman som utspelar sig i medeltida klostermiljö. Jag funderar varje dag på vår miljö och klimatförändringarna, på hur människor lider på olika sätt på olika platser. Och lite apokalyptiska vibbar finns i mitt liv. Mer än vanligt faktiskt. Ondskan är ingenting som vi bör avfärda som medeltida vidskepelser, även om det är länge sedan (antar jag) vi var rädda för antikrist på det sätt som munkarna var då. Kanske är det en seger för ondskan att folk inte ser den som motsats till Gud längre... Det är lättare att smyga sig in i människors liv ifall de inte vågar se vidden av dess existens... Fast så kanske det är omvänt också... Förmodligen. Gud är segrare, slutgiltigt och vad som händer i världen nu kanske måste hända. Och kanske är vi (jag) lika egocentriska som alla människor har varit före mig, för ingen har ju hittills levt i den yttersta tiden, men alla har väl funderat kring ifall det inte kan vara så ändå...
Idag är inte den ljusaste dag som världen har skådat i alla fall. Det är grått och regnigt, åtminstone här i min byhåla. Fast han är välkommen ändå. Det lär ju bli ljust när han kommer :-)
Jaja...
Kommentarer
Trackback