kvinnodag och födelsedag
Det är inte min födelsedag dock, utan mannens :-)
Igår fick jag undan en del som har blivit liggande på hög och uträttat det sista inför idag. Det kommer folk i två omgångar - de första kommer nog när som helst - och det blir nog trevligt. Det bästa med födelsedagar är att de flesta inte är min egen. Jag firar gärna, men vill inte vara den som blir firad... Maken däremot har inga problem med det, så ikväll blir det nog bara roligt hoppas jag.
Fast jag funderar på det här med planering och vad som är målet. Ofta gör i alla fall jag saker för att de ska leda fram till något annat, som jag då ser som något slags mål, men jag tror att det är lite bakvänt att tänka så. För det behövs inte mer än ett varv till i tanken så kommer jag fram till att målet är själva livet, eller egentligen Gud som ju är mitt i livet hela tiden. Då kan inte det jag gör vara transportsträcka även om jag för mig själv har satt upp ett annat mål än det som är evigt och alltid är verkligt i varje litet ögonblick. Undrar just hur mycket av livet som ?inte upplevs? bara därför att jag är med tanken antingen i framtiden eller det förflutna. Samtidigt som både framtidsdrömmar eller planer och minnen finns med mitt i det liv jag lever idag, just nu.
Det finns så många små vardagliga saker som är så fantastiskt stora, bara man ger sig tid att lägga märke till dem.
Jag har just fått glasögon för allra första gången t.ex, så just nu har jag kanske lättare än vanligt att lägga märke till detaljer, just för att jag inte hunnit vänja mig riktigt. Det som är mest annorlunda genom glasen är alla konturer och hur världen liksom ser lite hårdare ut nu. Människor på långt håll har inte samma suddiga, diffusa konturer, utan är liksom avskiljda från omgivningen på ett tydligare sätt än jag är van vid att se. Föremål ser hårdare och kantigare ut och jag tycker till och med att jag ser färger klarare nu.
Nu hörs en bil. Dags att äta tårta!
Igår fick jag undan en del som har blivit liggande på hög och uträttat det sista inför idag. Det kommer folk i två omgångar - de första kommer nog när som helst - och det blir nog trevligt. Det bästa med födelsedagar är att de flesta inte är min egen. Jag firar gärna, men vill inte vara den som blir firad... Maken däremot har inga problem med det, så ikväll blir det nog bara roligt hoppas jag.
Fast jag funderar på det här med planering och vad som är målet. Ofta gör i alla fall jag saker för att de ska leda fram till något annat, som jag då ser som något slags mål, men jag tror att det är lite bakvänt att tänka så. För det behövs inte mer än ett varv till i tanken så kommer jag fram till att målet är själva livet, eller egentligen Gud som ju är mitt i livet hela tiden. Då kan inte det jag gör vara transportsträcka även om jag för mig själv har satt upp ett annat mål än det som är evigt och alltid är verkligt i varje litet ögonblick. Undrar just hur mycket av livet som ?inte upplevs? bara därför att jag är med tanken antingen i framtiden eller det förflutna. Samtidigt som både framtidsdrömmar eller planer och minnen finns med mitt i det liv jag lever idag, just nu.
Det finns så många små vardagliga saker som är så fantastiskt stora, bara man ger sig tid att lägga märke till dem.
Jag har just fått glasögon för allra första gången t.ex, så just nu har jag kanske lättare än vanligt att lägga märke till detaljer, just för att jag inte hunnit vänja mig riktigt. Det som är mest annorlunda genom glasen är alla konturer och hur världen liksom ser lite hårdare ut nu. Människor på långt håll har inte samma suddiga, diffusa konturer, utan är liksom avskiljda från omgivningen på ett tydligare sätt än jag är van vid att se. Föremål ser hårdare och kantigare ut och jag tycker till och med att jag ser färger klarare nu.
Nu hörs en bil. Dags att äta tårta!
Kommentarer
Trackback