ljus och solljus och världens ljus
Symeons lovsång... Idag var den med i evangelietexten, men jag tror inte den lästes i kyrkan. Nej, det skulle jag kommit ihåg, även om barnen var högt och lågt. Det är en av de där bibelställena jag läser så ofta att jag ibland inte reflekterar över vad det står. Inte för att jag ber tidegärden med någon ordning och reda, men den ingår ju i completoriet varje kväll, så den sitter där, och är trygg och löftesrik.
Det är ju så. Vi kan stämma in i lovsången. Vi får gå hem i frid, varje kväll.
Det var familjegudstjänst idag, och sällan har jag varit så ofokuserad i kyrkan, men det var kul i alla fall, och de två barnen jag hade med mig störde nog bara ibland... förhoppningsvis :-)De hade någon slags datten med värmeljusen ett tag tills det var dags att gå fram och tända dem. Sen mutade jag fyraåringen med att berätta en hemlighet ifall han slutade jaga syrran mellan bänkarna. Det funkade sådär. Hemligheten var att vi skulle ha maränger och glass till efterrätt. Det fick han veta i bilen på väg hem, men egentligen skulle jag nog inte ha sagt något, för han skvallrade direkt, så syrran hoppade över middagen sen och gick direkt på marängerna istället... jaja. Bättre lycka nästa gång!
Vi har fått se solen idag.
Jag har suttit i trädgården i solskenet och sett dagsljus för första gången på väldigt länge känns det som. Kyndelsmässodag och allt.
Ljus är så viktigt! Det är helt underbart att se himlen ovanför molnen, att få se träden mot blå bakgrund och skuggor på marken.
Så oerhört vacker vår värld är. Bara i en trädgård i ett bostadsområde i en liten helt vanlig byhåla syns färger och detaljer så tydligt i solljuset att det vrider hela själen rätt.
Till och med fåglarna verkade gladare idag. De flög från det ena trädet till det andra, och ibland for de högt upp mot himlen och liksom tog sats och gled genom luften med utsträckta vingar. Utan ärende, bara upp och tillbaka, upp och tillbaka, i tillbedjan.
Gud är god!
Det är ju så. Vi kan stämma in i lovsången. Vi får gå hem i frid, varje kväll.
Det var familjegudstjänst idag, och sällan har jag varit så ofokuserad i kyrkan, men det var kul i alla fall, och de två barnen jag hade med mig störde nog bara ibland... förhoppningsvis :-)De hade någon slags datten med värmeljusen ett tag tills det var dags att gå fram och tända dem. Sen mutade jag fyraåringen med att berätta en hemlighet ifall han slutade jaga syrran mellan bänkarna. Det funkade sådär. Hemligheten var att vi skulle ha maränger och glass till efterrätt. Det fick han veta i bilen på väg hem, men egentligen skulle jag nog inte ha sagt något, för han skvallrade direkt, så syrran hoppade över middagen sen och gick direkt på marängerna istället... jaja. Bättre lycka nästa gång!
Vi har fått se solen idag.
Jag har suttit i trädgården i solskenet och sett dagsljus för första gången på väldigt länge känns det som. Kyndelsmässodag och allt.
Ljus är så viktigt! Det är helt underbart att se himlen ovanför molnen, att få se träden mot blå bakgrund och skuggor på marken.
Så oerhört vacker vår värld är. Bara i en trädgård i ett bostadsområde i en liten helt vanlig byhåla syns färger och detaljer så tydligt i solljuset att det vrider hela själen rätt.
Till och med fåglarna verkade gladare idag. De flög från det ena trädet till det andra, och ibland for de högt upp mot himlen och liksom tog sats och gled genom luften med utsträckta vingar. Utan ärende, bara upp och tillbaka, upp och tillbaka, i tillbedjan.
Gud är god!
Kommentarer
Trackback