Led, milda ljus...
Nu går dagarna i varandra. Plötsligt är det kväll igen, bara sådär...
Jag har inget att skriva om. Faktiskt. Jag saknar att skriva, men här finns ingenting som vill ut. Jag kanske har gett upp igen. Lite så känns det faktiskt, och det är ganska skönt... När jag kämpar emot och hela tiden söker så dräller det av funderingar, men jag orkar inte kämpa hela tiden. Gud gör som han vill ändå, och det är ju trots allt det jag tigger och ber om. Det är mindre tröttsamt att följa med utan att simma mot strömmen liksom. Det bär åt samma håll oavsett hur jag sprattlar, så jag lägger mig på rygg en stund och njuter av färden.
Jag har inget att skriva om. Faktiskt. Jag saknar att skriva, men här finns ingenting som vill ut. Jag kanske har gett upp igen. Lite så känns det faktiskt, och det är ganska skönt... När jag kämpar emot och hela tiden söker så dräller det av funderingar, men jag orkar inte kämpa hela tiden. Gud gör som han vill ändå, och det är ju trots allt det jag tigger och ber om. Det är mindre tröttsamt att följa med utan att simma mot strömmen liksom. Det bär åt samma håll oavsett hur jag sprattlar, så jag lägger mig på rygg en stund och njuter av färden.
Kommentarer
Trackback