Flygande tankar

Så var det 2008 alltså... Årets första dag har varit bra och lite sömnig. Vi var hos goda vänner igår, och det var trevligt och det blev sent. De har fyra barn, och minsta lilla tjejen är bara ett par månader. Jag hade glömt igen hur litet ett spädbarn faktiskt är, och hur sammetslen hud de har och hur gott de doftar. Det är något alldeles speciellt med riktigt små bebisar. Deras blick är så sugande på något sätt. Att få ögonkontakt med ett litet barn är som att se rakt in i en hemlighet. Det känns som om de vet något som jag också visste en gång, men har glömt för länge sen. Det förblir en hemlighet. Hon glömmer väl också, och det ryms väl inte i orden hon kommer att lära sig en dag heller.
Hur som helst så var det en fin kväll och natt, och en seg förmiddag idag.

Jag och min lilla dotter var i kyrkan på eftermiddagen. Ekumenisk fredsgudstjänst tillsammans med pingst- och missionskyrkan. Intressant minsann...

Jag undrar vilken bibelöversättning de använde, för det avsnitt ur Jeremia som jag tror att det lästes ur och hölls en betraktelse kring är ganska annorlunda i min Bibel, men inte så annorlunda att det kan vara något annat än det jag tänker på. Jag kollade hemma, och jag är nästan säker på att det var Jer 29:11 ff, som lästes, det är ett ställe som jag har understryket i min bibel, men orden och ordföljden var ganska annorlunda i kyrkan idag.

Nu i skrivandets stund gick jag och kollade i den jättegamla bibeln från 1810, och som jag inte har en aning om vad det är för översättning, och nu är jag helt övertygad om att det var vad som lästes. Det stämmer inte heller helt ordagrant, men texten lyder såhär ur den gamla boken.

Ty jag vet väl, hvad tankar jag hafver om eder, säger Herren; nämligen fridens tankar och icke bedröfvelsens; at jag skall gifva eder then ända, som i vänten efter. Och i skolen åkalla mig, och gå och bedja mig, och jag skall höra eder. I skolen söka mig, och finna mig; ty om i mig af alt ert hjerta söken, så skall jag låta mig finna af eder, säger Herren; och jag skal vända edart fängelse och församla eder utur all folk, och utaf all rum, thit jag eder utdrifvit hafver, säger Herren; och skall låta eder åter komma til thetta rum igen, tädan jag eder hafver bortföra låtit.

Mannen som talade om bibelordet tryckte verkligen på uppmaningen "Ni skall" och i min översättning står det inte "Ni skall åkalla mig" utan "När ni åkallar mig" osv. Istället för frid och bedrövelse (eller oväld, som användes i kyrkan) så står det "välgång" och "olycka" i min Bibel...
Oj vad jag gick igång. Men jag tycker det är spännande. Första gången jag läste GT var det 1917 års översättning, men jag tror att den Bibeln ligger kvar hemma hos mamma och pappa. Jag får nog ta hit den också... Det var inte mycket jag förstod av vad jag läste då, rent språkmässigt. Innehållsmässigt är det inte enklare nu, men jag gillar verkligen den nya översättningen!

Men det jag tänkte skriva om var faktiskt inte det, utan en annan sak jag gick igång på i kyrkan idag, nämligen nådemedlen och nåden. Det var lite platt över huvud taget idag faktiskt. Mycket snack och många ord om ganska basala saker. Upprepningar och talad parallellism, på ett ganska tillgjort sätt. Men för all del, så var det inget direkt förutom nåden (kommer till det) som jag slog bakut åt. Fast det hade inte behövts en massa showande vid ambon för att berätta om Jesus, tycker jag ;-)

Fast nådemedlen, bönen Ordet och nattvarden, sade representanten för SvK, är där vi kan finna Guds nåd. Om vi inte ber, inte hör eller läser Bibeln och inte går till nattvarden har vi stängt kranen, och nåden kan inte nå oss. (!!!!!) Jag ville gå hem då faktiskt, men dottern hade somnat och sov gott raklång på kyrkbänken bredvid mig, och jag hade ändå inte kommit mig för att gå ut mitt i en gudstjänst. Nu var det nog inte så han menade, men det om något lät frireligiöst i mina öron. Som om Gud bara hade omsorg om dem som är tillräkligt fromma. Fast vidare sades att Gud förser hela skapelsen med liv och är närvarande hos alla, så jag kom till sans och lyssnade vidare. Kanske talade han om tron, som ett resultat av bön, Ord och sakrament, men jag hängde inte med. Jag har dessutom för dåligt på fötterna för att bli upprörd känner jag, så jag har lite dåligt samvete också.

Jag har faktiskt funderat på det här med Luther och skriften allena, och vad det egentligen säger. Jag tror att Gud gör som han vill, och att vi kan möta Gud där Gud låter sig finnas. Visst tycker jag det är viktigt att be, läsa Bibeln och ta emot nattvarden, men är det bara då - verkligen - vi kan möta Gud?

Kanske då, om jag försöker fundera... För jag tror att vi måste vara mottagliga och uppmärksamma. Och att vara uppmärksam och söka Gud är väl en slags bön. En tyst bön, i det egna hjärtat kanske, men ändå en bön som Gud hör och svarar på. Kanske vet vi inte ens att vi ber. Längtan och livet i sig är kanske på sätt och vis en bön, som får svar, men innan vi ser att det är Gud som svarar måste vi kanske förstå att vi ber, eller i alla fall vara öppna för att det inte är vi själva som sitter med alla svar... Jaja... Jag vet inte heller. Jag skulle inte vilja jämföra med en stängd kran i alla fall. Gud är levande vatten, och det går inte att vrida av på det sättet... Tror jag.

Och nu är klockan mycket igen. Läggdags!