film, tysta fjortisar och mygg...
Vi såg en film igår med konfirmanderna. Jag tror den hette Jesus. Hur som helst så handlade den om Jesus. Den var okej. Fast jag har hittills inte sett någon film om Jesu liv som jag tycker har varit riktigt bra, och anmäler mig frivillig som gnällspik på det området. Det är ju inte så konstigt kanske, att det är svårt att göra en film om Jesus som stämmer överrens med vars och ens bild och tolkning, så den får väl duga, trots allt...
Hur som helst så var det en del saker som jag tyckte var knäppa och som jag inte alls vill skriva under på, men konfirmanderna är så tysta att det är svårt att veta om de 1.) lägger märke till detaljerna 2.) lägger det de ser och hör på minnet 3.) undrar något över huvud taget. Vad vi än frågar möts med tystnad, och eventuellt en axelryckning eller ett undvikande "vet inte." Det är ganska tråkigt faktiskt, för de tänker säkert en hel del... Undrar om det beror på att de känner sig obekväma i gruppen, eller om det bara behövs något förlösande som gör att dammarna sprängs. Det är ju deras frågor och funderingar som är intressanta liksom. Inte minst för dem... Konfirmationsundervisning får man ju inte mer än en gång, och de har ju världens chans nu att ta för sig... Bah! Och jag är fortfarande lika nyfiken på konfirmander som när jag träffade dem första gången, och har förstått att det faktiskt finns sådana som pratar också så jag fortsätter hoppas på det här gänget!
Filmen... Nä, jag orkar inte gå loss på det egentligen, men... En scen var från Johannesevangeliet när Jesus förvandlade vatten till vin. Filmen framställde det som om Jesus menade att hans stund inte var inne för att börja förkunna, och kanske är det vad som avses. Jag har alltid tänkt att det han säger syftar till att tiden för instiftandet av det nya förbundet inte är kommen, och att det han ska göra just har påbörjats.
Jaja...
Jag blev just biten av en mygga!!! På tal om något helt annat. Det är nog första gången jag fått ett myggbett i januari. Igår såg jag en fluga som satt på väggen utomhus, och förra året fotograferade jag en fullt utslagen maskros mitt i vintern. Håhå jaja... Det var bättre förr. När jag var barn fick vi minsann gå till skolan i snöstorm och uppförsbacke. Då var det vinter, och inget löjligt blaskigt gråväder som nu för tiden. Dagens ungdom vet väl inte ens hur en snöskyffel ser ut *mutter mutter*
Jag är visst trött :-)
Hur som helst så var det en del saker som jag tyckte var knäppa och som jag inte alls vill skriva under på, men konfirmanderna är så tysta att det är svårt att veta om de 1.) lägger märke till detaljerna 2.) lägger det de ser och hör på minnet 3.) undrar något över huvud taget. Vad vi än frågar möts med tystnad, och eventuellt en axelryckning eller ett undvikande "vet inte." Det är ganska tråkigt faktiskt, för de tänker säkert en hel del... Undrar om det beror på att de känner sig obekväma i gruppen, eller om det bara behövs något förlösande som gör att dammarna sprängs. Det är ju deras frågor och funderingar som är intressanta liksom. Inte minst för dem... Konfirmationsundervisning får man ju inte mer än en gång, och de har ju världens chans nu att ta för sig... Bah! Och jag är fortfarande lika nyfiken på konfirmander som när jag träffade dem första gången, och har förstått att det faktiskt finns sådana som pratar också så jag fortsätter hoppas på det här gänget!
Filmen... Nä, jag orkar inte gå loss på det egentligen, men... En scen var från Johannesevangeliet när Jesus förvandlade vatten till vin. Filmen framställde det som om Jesus menade att hans stund inte var inne för att börja förkunna, och kanske är det vad som avses. Jag har alltid tänkt att det han säger syftar till att tiden för instiftandet av det nya förbundet inte är kommen, och att det han ska göra just har påbörjats.
Jaja...
Jag blev just biten av en mygga!!! På tal om något helt annat. Det är nog första gången jag fått ett myggbett i januari. Igår såg jag en fluga som satt på väggen utomhus, och förra året fotograferade jag en fullt utslagen maskros mitt i vintern. Håhå jaja... Det var bättre förr. När jag var barn fick vi minsann gå till skolan i snöstorm och uppförsbacke. Då var det vinter, och inget löjligt blaskigt gråväder som nu för tiden. Dagens ungdom vet väl inte ens hur en snöskyffel ser ut *mutter mutter*
Jag är visst trött :-)
Kommentarer
Trackback