Fullkomlig tillit
Små röda hjärtformade lappar på altaret berättade om kärlek.
"Fullkomlig tillit" läste jag på en av dem, och de två orden har följt mig hela dagen.
Ingen annan än Gud, tänker jag, går att lita på sådär helt utan ett litet ögonblicks reservation. Bara Gud...
Jag minns hur jag kunde känna den där tilliten som barn, tillsammans med mina föräldrar. Då var de lika eviga för mig som Gud är nu. Jag minns inte när jag lärde mig att tvivla, både på livet och på kärleken. Det är väl så att människor växer in i brustenhet på något sätt, och från den insikten måste börja sträva mot helheten igen. Kanske...
När barndomens tillit är försvunnen finns där inte längre någon återvändo. Det landet lämnar människan som när hon en gång flydde från lustgården, och vägen tillbaka finns inte.
Skapelseberättelsen slår an en ton som på ett sällsamt sätt får mig att underkasta mig totalt. Det är kunskapen som drivit mig bort från tilliten, och kunskap är verkligen på gott och ont...
Jag har en liten dotter. Hon är fortfarande kvar, eller i alla fall nära, det där bekymmerslösa omedvetandet om hur världen ser ut. Människor är fortfarande pålitliga i hennes verklighet, och hon berättar om kärlek och ursprung på ett speciellt sätt, utan att säga någonting.
Men kunskapen kan bara röra om på ytan
Ingenting kan skada oss på djupet
För där är Gud
Större än vår kunskap
"Fullkomlig tillit" läste jag på en av dem, och de två orden har följt mig hela dagen.
Ingen annan än Gud, tänker jag, går att lita på sådär helt utan ett litet ögonblicks reservation. Bara Gud...
Jag minns hur jag kunde känna den där tilliten som barn, tillsammans med mina föräldrar. Då var de lika eviga för mig som Gud är nu. Jag minns inte när jag lärde mig att tvivla, både på livet och på kärleken. Det är väl så att människor växer in i brustenhet på något sätt, och från den insikten måste börja sträva mot helheten igen. Kanske...
När barndomens tillit är försvunnen finns där inte längre någon återvändo. Det landet lämnar människan som när hon en gång flydde från lustgården, och vägen tillbaka finns inte.
Skapelseberättelsen slår an en ton som på ett sällsamt sätt får mig att underkasta mig totalt. Det är kunskapen som drivit mig bort från tilliten, och kunskap är verkligen på gott och ont...
Jag har en liten dotter. Hon är fortfarande kvar, eller i alla fall nära, det där bekymmerslösa omedvetandet om hur världen ser ut. Människor är fortfarande pålitliga i hennes verklighet, och hon berättar om kärlek och ursprung på ett speciellt sätt, utan att säga någonting.
Men kunskapen kan bara röra om på ytan
Ingenting kan skada oss på djupet
För där är Gud
Större än vår kunskap
Kommentarer
Trackback