dagis för trött mamma
Det har varit en solig och blåsig dag. Skönt att vara tillbaka i skolan. Världens bästa dagis för vuxna, helt klart! Jag är så tacksam att jag får möjlighet att vara där. Det är ett andningshål och det känns fantastiskt att få komma dit och träffa alla människor, äta god mat och bara vara en i mängden ett par timmar varje dag. Visst får vi en del uppgifter, men det känns inte särskillt betungande faktiskt. Inte just nu i alla fall när jag inte har en massa ogjort liggande utan bara några smågrejer att ta itu med.
Och idag har varit en ovanligt bra dag faktiskt. Det finns människor som har en förmåga att alltid dyka upp i rätt tid och utan att göra eller säga något speciellt ändå liksom lysa upp och hjälpa till att bära. En sådan människa satte sig framför mig i matsalen idag och vet kanske inte ens hur mycket ljusare allt känns efter att bara ha fått prata en stund.
Samtal är så viktigt! Det räcker många gågner att bara lyssna tror jag. Det är nog inte så ofta en massa frågor behöver besvaras, eller goda råd serveras, utan att någon bryr sig om att lyssna är det som är viktigast. Ett samtal fortsätter ju ibland i tystnaden efter att man fått sätta ord på sina tankar. Det är många gånger först då jag märker hur mycket ett samtal har gett mig. Ibland kan det gå flera veckor innan jag förstår att vara tacksam över ett samtal. Så det är nog viktigt att låta människor prata, utan att känna behov av att säga så mycket till svar. Det är nog ganska vanligt här att samtal liksom kommer av sig innan de börjat för att vi är för ivriga att lösa problem åt varandra. Det får jag påminna mig själv också om med jämna mellanrum.
Och från det ena till det andra så har jag varit hos optikern idag. Min huvudvärk som kommer smygande om eftermiddagarna beror kanske på att jag visst både har brytningsfel och är lite närsynt... Så om någon vecka får jag glasögon. Jag börjar bli gammal ;-)
Och idag har varit en ovanligt bra dag faktiskt. Det finns människor som har en förmåga att alltid dyka upp i rätt tid och utan att göra eller säga något speciellt ändå liksom lysa upp och hjälpa till att bära. En sådan människa satte sig framför mig i matsalen idag och vet kanske inte ens hur mycket ljusare allt känns efter att bara ha fått prata en stund.
Samtal är så viktigt! Det räcker många gågner att bara lyssna tror jag. Det är nog inte så ofta en massa frågor behöver besvaras, eller goda råd serveras, utan att någon bryr sig om att lyssna är det som är viktigast. Ett samtal fortsätter ju ibland i tystnaden efter att man fått sätta ord på sina tankar. Det är många gånger först då jag märker hur mycket ett samtal har gett mig. Ibland kan det gå flera veckor innan jag förstår att vara tacksam över ett samtal. Så det är nog viktigt att låta människor prata, utan att känna behov av att säga så mycket till svar. Det är nog ganska vanligt här att samtal liksom kommer av sig innan de börjat för att vi är för ivriga att lösa problem åt varandra. Det får jag påminna mig själv också om med jämna mellanrum.
Och från det ena till det andra så har jag varit hos optikern idag. Min huvudvärk som kommer smygande om eftermiddagarna beror kanske på att jag visst både har brytningsfel och är lite närsynt... Så om någon vecka får jag glasögon. Jag börjar bli gammal ;-)
Kommentarer
Trackback