lackemell
Lillasyster i familjen har lärt oss alla ett kärleksord: lackemell. Vi andra vet inte exakt vad det betyder, men att det är något fint och stort är det ingen tvekan om.
När hon säger lackemell lyser hela hennes lilla ansikte, och ögonen glittrar. Att få höra "mamma, du e lackemell" är nog den finaste komplimang jag fått någon gång tror jag.
Nu är det så vedertaget att övriga familjen också börjat använda det. Vi har försökt locka ur henne en förklaring, men hon bara ler. Fast hon har försökt, och fått oss att förstå att för henne är lackemell bäst av allt. Så bra att det får tala för sig själv helt enkelt.
Några exempel:
* Hon pratade i telefon med storebror som sovit borta en natt och hon hade saknat honom väldigt mycket på kvällen innan. När hon fick luren sken hon upp och utbrast. "Hej. Du tomma hem nu? Ja vill ha dig! Ja tytte om dig!" När hon försäkrat sig om att han faktiskt snart skulle komma hem räckte hon luren åt mig och sa lyckligt. "Han tomme snart sejde han. Lackemell då" och när han kom hem så var det lackemell och hon kramade honom en lång stund och sa "du lackemell" gång på gång.
* simhallen är lackemell. Det är det roligaste hon vet att bada i simhallen.
* just innan hon somnar ibland, så njuter hon av livet. "ja tött nu. mamma med ligger här. mamma sjunga lackemell" och så somnar hon.
Det är ett fantastiskt ord helt enkelt, och jag vill nog inte ha någon exakt förklaring faktiskt. Vad som helst kan vara lackemell som det är nu, och att få vara mamma åt tre underbara ungar är verkligen lackemell, big time! Jag tror det är som en härlig känsla kanske, och det är ju svårt för en 2½ åring att förklara. Typ glädje-kärlek-lycka någonting... Tänk vad barn kan lära vuxna en hel massa. Vi hade ingen aning om att det fattades ett kärleksord, förrän hon visade oss det.
När hon säger lackemell lyser hela hennes lilla ansikte, och ögonen glittrar. Att få höra "mamma, du e lackemell" är nog den finaste komplimang jag fått någon gång tror jag.
Nu är det så vedertaget att övriga familjen också börjat använda det. Vi har försökt locka ur henne en förklaring, men hon bara ler. Fast hon har försökt, och fått oss att förstå att för henne är lackemell bäst av allt. Så bra att det får tala för sig själv helt enkelt.
Några exempel:
* Hon pratade i telefon med storebror som sovit borta en natt och hon hade saknat honom väldigt mycket på kvällen innan. När hon fick luren sken hon upp och utbrast. "Hej. Du tomma hem nu? Ja vill ha dig! Ja tytte om dig!" När hon försäkrat sig om att han faktiskt snart skulle komma hem räckte hon luren åt mig och sa lyckligt. "Han tomme snart sejde han. Lackemell då" och när han kom hem så var det lackemell och hon kramade honom en lång stund och sa "du lackemell" gång på gång.
* simhallen är lackemell. Det är det roligaste hon vet att bada i simhallen.
* just innan hon somnar ibland, så njuter hon av livet. "ja tött nu. mamma med ligger här. mamma sjunga lackemell" och så somnar hon.
Det är ett fantastiskt ord helt enkelt, och jag vill nog inte ha någon exakt förklaring faktiskt. Vad som helst kan vara lackemell som det är nu, och att få vara mamma åt tre underbara ungar är verkligen lackemell, big time! Jag tror det är som en härlig känsla kanske, och det är ju svårt för en 2½ åring att förklara. Typ glädje-kärlek-lycka någonting... Tänk vad barn kan lära vuxna en hel massa. Vi hade ingen aning om att det fattades ett kärleksord, förrän hon visade oss det.
Kommentarer
Trackback