Flygande tankar

Ett regn av guld i vinden
Nu virvlar löven ner
En kylig bris mot kinden
Nu blundar hon och ler

I eftertänksam nostalgi
Går hon på frusen mark
Hon hör hur livets melodi
Spelas klar och stark

Hon vandrar på den väg av tid
Där många gått förut
Hon omges av en sällsam frid
Utan början utan slut

*************************

Vinden som blåser genom träden tar med sig ett regn av gyllene höstlöv som dansar ner mot marken. Solens bleka morgonljus förmår inte värma upp luften tillräckligt för att hon ska känna dess värme mot kinden. Vinden är kyligt frisk, och hon sluter ögonen, vänder ansiktet mot blåsten och ler lyckligt och tacksamt.

Hösten är hennes favorit. Hon älskar alla årstider, men hösten ger henne vila och eftertanke. Tempot sjunker i naturen. Långsamt förbereder skaparen vintervila, och hon minns plötsligt sin barndoms höstar då hon brukade lägga sig på marken under träden och räkna löven som föll. Livet blir tydligt när det förändras. Naturen blir tydlig när den förändras. Hon fortsätter blunda, och lyssnar noga. Visst hör hon musik!

Hur många höstar har kommit och gått? Hur många människor har förundrats över naturens överväldigande skönhet? Oändlighet är ordet som bultar i hennes inre. Här, just här, där hon går, är en plats som funnits sedan jorden blev till. Nu, just nu, är en evighet som fyller henne med längtan efter att få stanna kvar däri. Flyktig som vinden, är känslan av frid, men aldrig lämnar den henne oberörd.

**************************************

Det regnar
Det blåser
Guldregn och kyla

Hon älskar
Hon lever
Lyssna och vila

I trygghet
I frid
Evighet och tid

****************************

Vi fick en riktigt rolig uppgift idag. Att skriva en dikt, och sedan skriva den igen på olika sätt. Svårt, men kul.