Flygande tankar

att där kan jag hitta fokus igen. Där är jag ett jag, bland många andra jag, som förenas till ett enda vi inför Gud. Därför att där får jag säga ja, och släppa in Gud på riktigt, i mitt liv, i min kropp och i mina tankar. Jag går dit för att få hjälp att bära fram i förbön, för att själv få bli buren och bära andra, för att söka tilltal och nya infallsvinklar. För att få lämna allt annat och försöka hitta det innersta. Själva kärnan i livet, och i vardagen. För att få lämna ifrån mig och ta emot. För att jag vill vara hel, och för att jag inte kan vara det. För att Jesus tar emot med öppna armar, och reparerar. För att mitt vardagsliv inte är den gudstjänst det borde vara.

Är det ett flummigt svar på varför jag går i kyrkan? Förmodligen...
Därför att det känns viktigt för mig helt enkelt.

Tack Gud för ännu en söndag!