kom att tänka på en text

Det finns en psalm i psalmer i 2000-talet som jag tycker mycket om. Jag tror det är den allra första, men jag är inte säker. Jag har inte den psalmboken själv så jag kan inte kolla heller. En del av andra versen lyder:
"sjung för de krafter som löser de bojor som binder. Söker den rädsla som göms bakom murar och hinder."
Det vill jag göra, men jag är inte så musikalisk, så jag skriver istället.

Bön är stort. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på det där heller, men när murarna faller och jag kan be, med hela det lilla rädda hjärtat, så finns bara Gud, och då tar Gud över min bön. Då förstår jag inte längre vad jag ber, men känner att det är så jag önskar att bönen alltid kunde vara... Det är då, när jag kan släppa allt, som kraften i bönen är som allra tydligast.

Flummigt värre antar jag, men det blir inte bättre än såhär ikväll... Jag är trött och förkyld och ska nog gå och lägga mig tidigt för en gångs skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback