Flygande tankar

Att leva tillsammans är temat imorgon, och jag tror att det är jätteviktigt att fundera på. Vi lever tillsammans med alla människor, på ett eller annat sätt, varje dag. Vi kan inte leva som om våra val inte påverkade andra människor, för det gör dem.
Jag lever tillsammans med min familj, dagligen. Mina val påverkar mina familjemedlemmar, positivt och negativt. Väljer jag att sitta vid datorn istället för att göra något annat så kanske det inte verkar som en stor grej, men det är ett val, som får konsekvenser. Nu blir det ett inlägg i bloggen, och jag får fundera lite. Det ger mig något positivt, eftersom jag tycker om att skriva och fundera, och egen tid ofta gör mig lugn och glad. Men det leder också till att maken sitter ensam i soffan, och vi båda kanske går miste om ett samtal, eller i alla fall lite tid tillsammans. Jag skulle kunna välja att vika tvätthögen istället för att sitta här, och då hade antingen jag eller maken sluppit det en annan dag, och kunnat lägga tiden då på att umgås med barnen eller något annat. Det ena ger det andra, och allt spelar faktiskt roll...
Jag lever tillsammans med andra människor också, det är inte bara min familj som berörs av vad jag hittar på. Jag går i skolan och träffar många människor där. Jag har släktingar och vänner och jag ingår i det svenska samhället. Istället för att arbeta och betala skatt studerar jag och får bidrag. Mitt bidrag tillbaka, vad är det? Och globalt sett är jag en människa, som lever i ett land där människor konsumerar mer än vi "har råd" med egentligen. Det berör miljontals människor, hur vi alla människor, väljer att leva tillsammans.
Och det är svårt naturligtvis. Det mesta går att krångla till. Men innerst börjar det nog hos var och en av oss, hur vi ser på våra medmänniskor och vår egen roll i relation till andra. Jag kan inte rädda världen ensam, men jag kan försöka att "leva tillsammans", med eftertanke och respekt för alla andra människor, och jag kan försöka blir lite bättre för varje dag på att vara medmänniska. Färdig och helt mänsklig blir jag aldrig, men det finns en som lyckades. Till honom och korset får jag komma, med det jag inte lyckas med i mina relationer till andra, och sen är det bara att fortsätta försöka leva upp till ambitionerna...
Så var det evangelietexten, som jag egentligen tänkte skriva om. Varför dröjde han kvar i två dagar (Jesus alltså) innan han gick till Judeen när han fick höra att Lasaros var sjuk? Det verkar ju som han hade en plan, att visa människor Guds härlighet. Redan på väg till Judeen visste Jesus att Lasaros var död, och berättade det för sina lärjungar. Han visste säkert långt i förväg, men lät ändå bli att komma fram i tid. Fast berättelsen slutar ju med att Jesus ropar åt den döde Lasaros att komma ut ur sin grav, och Lasaros kommer ut, livs levande. Glädje och jubel, och alla var glada. Men innan vi är så långt fram i berättelsen så händer det massor. Jesus bekänns som Messias av Marta, redan innan han gett Lasaros livet tillbaka, och Jesus säger själv "jag är uppståndelsen och livet." Jesus talar med människor, han berörs själv till tårar av andra människors sorg. Han skakas i sitt innersta... Han är närvarande helt och hållet när han äntligen kommer fram, och han full av medlidande och empati. Han lever tillsammans med andra människor på ett sätt som gör att de vet att han ser dem, de vet att han bryr sig, de vet att han till och med råder över liv och död.
Väntade Jesus för att visa Marta och Maria vilken betydelse det har ifall man har någon att dela sin sorg med. Ville han ge dem en kontrast mot förtvivlan och ensamhet? Maria satt kvar hemma, medan Marta kom Jesus till mötes. Talade de inte med varandra? Försökte de inte nå fram? Var det först när Jesus kom som de sörjande kunde sörja tillsammans? Väntade han för att de skulle hinna förstå vilken förlust som drabbat dem och vad en nära familjemedlem och bror faktiskt betyder. Vilket enormt tomrum det blir i tillvaron när någon man älskar försvinner och man blir lämnad ensam kvar. Ville han visa oss alla hur ovärderligt livet är, och hur en människa bland människor spelar oerhört stor roll?
Jag vet faktiskt inte. Jag förstår inte riktigt hur evangelietexten för söndagen hör ihop med temat... Jag hoppas på en bra predikan imorgon så jag kan få mer att bita i. Texten i psalmboken slutar ju med att Jesus ger sig av, efter att med flit ha dröjt sig kvar trots att en nära vän var svårt sjuk. Att leva tillsammans...
Jaja. Nu ska jag gå och leva lite med min make, för imorgon får han klara sig utan mig.