flum

ibland undrar jag varför jag ens funderar och försöker förstå... Men det är på något sätt ändå helt omöjligt att låta bli, även om jag vet att det bara gör mig förvirrad.

Predikaren (är det va?) säger "ett jagande efter vind" på ett ganska bittert och dystert sätt, och Jesus (är det va?) säger något som jag inte orkar kolla upp exakt, men går ut på att vi hör vinden blåsa, men har ingen aning om varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Den blåser som den vill.
Och så är det ju. Men jag tror inte Jesus menar att vi inte ska jaga vinden. Eller kanske förresten. Det är ju ingen idé, för vinden blåser rakt mot oss, och tar oss med ibland, utan att vi behöver jaga oss trötta.

Och varför skriver jag när jag inte vet vad jag vill skriva? Sak samma... Det får stå kvar :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback