början och slutet

A och O, den förste och den siste, början och slutet.
Det finns inga gränser va? Ingen början och inget slut?
Framtiden börjar hela tiden, och det förflutna tar vid i samma "nu" som bara följer med oss. Vi kan aldrig vara något annat än här och nu. Bara presens... Gud är här och nu, och har alltid varit. (Uppenbarelseboken. Håhå jaja.. Men det sätter fart på funderingar...) Början är här och nu, slutet är här och nu. Helt obegripligt. Typiskt Gud! Nä, men det är klart att det som har hänt har hänt. Vi åt inte köttfärssoppa till lunch imorgon, utan för en stund sen, men när vi åt den så gjorde vi det här och nu. Inte kan vi leva annorlunda...

Jesus
När du sa "kom"
så föddes jag

När du sa "följ mig"
så tog jag mina första steg


Jag försöker komma ihåg hur det var att vara sådär riktigt liten, innan... ja, innan minnen och språk. Eller nåt? Jag minns ju inte liksom, så det är inte heller lönt att spekulera i egentligen... Det måste varit lättare då, när jag inte visste att det gick att förstå en hel massa, för då fanns det väl ingen anledning att försöka tänka logiskt heller... Bara presens, och inget snack om saken heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback