snö

Vi har fått snö!
Igår kväll satt vi och tittade på snön. En lång stund satt vi bara och såg ut genom fönstret, på snöflingorna som dansade ner, lätt och lustfyllt, och tyst landade på marken.
Det var fint att titta på snö tillsammans med min make. Ibland behöver man inte säga någonting, utan bara låta livet vara. Han har aldrig varit speciellt mycket för att prata, och jag måste försöka respektera det. Fast ibland - som de senaste dagarna - känner jag mig ensam när jag märker att något bekymrar honom, men han förnekar det och stänger in sig i sig själv och lämnar mig utanför. Kanske är han också ensam då... Jag vet inte så mycket om hans inre liv. Det kan kännas märkligt, men han måste ju inte berätta såklart.

Hur som helst så blev det ganska mycket varmare här inne, medan det var kallt och snöade utanför fönstret igår. Utan att någon av oss varken behövde förstå eller förklara något för varandra så föll snön som isolering i sprickan som varit mellan oss i några dagar, och jag är glad och tacksam...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback