liv och död, klimathot och domedagen...
Jag är inte rädd för döden. Jag tror inte på döden helt enkelt, så egentligen borde jag inte fundera så mycket över det heller, men de senaste dagarna har jag tänkt en hel del på klimathoten, och undrat vad som faktiskt håller på att hända med vår värld. Det ser ju inte helt ljust ut liksom. Det senaste jag hört i klimatfrågan är att bäst-före-datumet nu beräknas hamna ca 25 år framåt i tiden ifall vi inte gemensamt hela världen sätter i hälarna och bromsar allt vi kan. Det handlar inte om 75 eller 100 år längre, utan nu måste vi ta ställning. Lite vibbar från GT får jag allt. Domsprofetior mot Israel, och hot om allt förfärligt som skulle drabba ifall inte folket omvände sig. Är det dags att folket omvänder sig nu kanske? Vänder sig tillbaka till en livsstil som inte förstör den värld Gud gett oss att leva i och av, och ta hand om på bästa sätt...
Håhåjaja... Och domssöndag är det.
Det som faktiskt skrämmer mig en aning är tanken på mina barns framtid. Jag är för egen del beredd att ta konsekvenserna av hur jag har levt. Men om det värsta som kan hända händer med världen så blir det en tuff match, och jag vill inte att mina barn ska lida. Det är väl oundvikligt i så fall antar jag, och just det lidandet skrämmer mig. Att behöva stå ut med att människor jag älskar har det svårt... Det är kärleken som gör ont helt enkelt. Det är kärleken som är viktig, och vilket lidande som helst skulle vara helt okej för mig, bara det inte drabbade någon annan. Fast jag får väl inte välja. Bara lita på att Gud är med och hjälper oss igenom det vi själva har valt, hur det än drabbar...
Så... på min önskelista idag:
Låt oss inte fortsätta förstöra världen. Hjälp oss att förstå hur viktigt det är att vi gemensamt tar ansvar globalt så att vi har en chans att rädda vad som återstår. Mycket är redan förstört, men mycket mer står på spel. Hjälp oss Gud att förstå vad vi håller på med, och ge oss kraft att bryta våra dåliga vanor. Jesus kom tillbaka innan vi har tagit död på varandra och hela världen. Rädda oss! Ta oss med dig härifrån!
Men lite rädd är jag nog ändå... För vad som händer innan döden. Döden är ju en gräns som är satt för oss alla, och som vi måste gå igenom. Bortom döden finns inget som skrämmer mig. Där är allt bra! Men vägen dit är ju här, och... Jaja. Det visar sig! Det blir ju inte bättre av att jag grubblar på det i vilket fall som helst...
Det var fint i kyrkan idag. Jag var i kapellet på skolan, och där finns ett så vackert kors ovanför altaret. Idag var det precis vad jag behövde. Ett tomt kors. Livet vinner. Jesus lever. Korset är tomt, och graven är tom. Döden finns inte där, och vi får också komma till livet genom korset. Där får vi dö, när den dagen kommer, och där får vi uppstå. Resten bleknar liksom vid det löftet...
Jag är nog mer tacksam än orolig trots allt. Det ordnar sig alltid på något sätt. Så länge vi lever så får vi göra det så bra vi kan helt enkelt, och jag har aldrig hört talas om någon som misslyckats med att dö, så det ordnar sig nog också ;-) Gud är god!
Håhåjaja... Och domssöndag är det.
Det som faktiskt skrämmer mig en aning är tanken på mina barns framtid. Jag är för egen del beredd att ta konsekvenserna av hur jag har levt. Men om det värsta som kan hända händer med världen så blir det en tuff match, och jag vill inte att mina barn ska lida. Det är väl oundvikligt i så fall antar jag, och just det lidandet skrämmer mig. Att behöva stå ut med att människor jag älskar har det svårt... Det är kärleken som gör ont helt enkelt. Det är kärleken som är viktig, och vilket lidande som helst skulle vara helt okej för mig, bara det inte drabbade någon annan. Fast jag får väl inte välja. Bara lita på att Gud är med och hjälper oss igenom det vi själva har valt, hur det än drabbar...
Så... på min önskelista idag:
Låt oss inte fortsätta förstöra världen. Hjälp oss att förstå hur viktigt det är att vi gemensamt tar ansvar globalt så att vi har en chans att rädda vad som återstår. Mycket är redan förstört, men mycket mer står på spel. Hjälp oss Gud att förstå vad vi håller på med, och ge oss kraft att bryta våra dåliga vanor. Jesus kom tillbaka innan vi har tagit död på varandra och hela världen. Rädda oss! Ta oss med dig härifrån!
Men lite rädd är jag nog ändå... För vad som händer innan döden. Döden är ju en gräns som är satt för oss alla, och som vi måste gå igenom. Bortom döden finns inget som skrämmer mig. Där är allt bra! Men vägen dit är ju här, och... Jaja. Det visar sig! Det blir ju inte bättre av att jag grubblar på det i vilket fall som helst...
Det var fint i kyrkan idag. Jag var i kapellet på skolan, och där finns ett så vackert kors ovanför altaret. Idag var det precis vad jag behövde. Ett tomt kors. Livet vinner. Jesus lever. Korset är tomt, och graven är tom. Döden finns inte där, och vi får också komma till livet genom korset. Där får vi dö, när den dagen kommer, och där får vi uppstå. Resten bleknar liksom vid det löftet...
Jag är nog mer tacksam än orolig trots allt. Det ordnar sig alltid på något sätt. Så länge vi lever så får vi göra det så bra vi kan helt enkelt, och jag har aldrig hört talas om någon som misslyckats med att dö, så det ordnar sig nog också ;-) Gud är god!
Kommentarer
Trackback