genomlyst

Solen lyste genom fönstren, in i kyrkan
Lyste genom mina murar och in i mitt hjärta
Avlösningen slog sönder allt jag byggt
Allt jag inte själv kunde hitta, inte visste om
Allt Gud ville befria mig ifrån - igen

Och så fanns där inget mer för en stund. Bara Gud, i solljuset och luften och i allt.

Jag behövde nog bli sådär klubbad av... nåden. Allt var så självklart. Eller allt ÄR nog självklart, bara att det inte känns så alltid. Ja, jag vet inte. Och det är konstigt att det tydligaste är det mest otydliga jag kan tänka mig.

Och med alla försvar nere blev hela mässan väldigt stark idag. Predikan var bland det bästa jag hört på länge, tror jag. Det sa jag i alla fall till min bänkkompis... Just nu minns jag inte ett ord av den, men det kommer nog tillbaka :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback