Bibeln
Jag vet inte om jag har en "tjurig" attityd till Bibeln ibland... Jag tycker inte det, men det kanske uppfattas så. Tänker jag efter så har jag väl mer gnällt än lovordat här på bloggen, och det är inte rättvist, så här kommer ett inlägg som lite jämvikt.
Jag gillar faktiskt Paulus, trots att jag inte alltid förstår hur han menar eller håller med om allt jag tror att han säger. Jag försöker förstå, och jag försöker också förstå att jag är barn av min tid, liksom alla människor som skrivit ner sina berättelser i Bibeln är barn av sin tid. Att jag i mitt sammanhang ofta är långt från det sammanhang där texterna skrevs, och att det förmodligen är i princip omöjligt att läsa helt rättvist och öppet, för mina tankar och tolkningar färgas av mitt liv. Jag hade förmodligen läst och tänkt annorlunda i en annan kontext, och därför kan jag inte annat än att läsa med respekt, både för vad Gud har att säga till mig idag här i mitt liv, men också för vad författaren har för erfarenheter och upplevelser med sig, och vad det betydde i den tid det skrevs och har betytt för generationer av kristna före mig (och kommer att betyda för de som läser det i framtiden.)
Jag gillar GT. Jag är verkligen fascinerad av Israels historia, även om jag mellan varven gör stora ögon över den gudsbild som målas upp. Gud blir ju inte mindre för mig bara för att Bibeln ger en mångfasetterad bild - tvärtom. Gud är större än människor kan förstå. Både för de som levde då, och för oss som lever idag. Jesus läste gamla testamentet, och tar sig inte för att ändra på något som är skrivet. Människors upplevelse och tolkning av Gud är inte fullkomlig (ens i Bibeln) tror jag, men det jag får ut av att läsa Bibeln är oerhört värdefullt för mig. Jag tror på Gud, och litar på att få hjälp att läsa och förstå det jag behöver förstå, utan att tro att jag verkligen har fattat. Jag tror att profeterna har något att säga idag också, och poesin i GT överträffar all annan poesi jag hittills har stött på. Helig skrift, minsann!
Jag tror på Gud i Bibeln, inte på Bibeln som Gud. Det är stor skillnad för mig, men nog är Bibeln bra mycket mer än en samling böcker. Fick jag välja bara en enda "pryl" att äga så skulle det vara Bibeln.
Men visst... Evangeliet är viktigast för mig. Det är min trygghet i livet, och det jag oftast återkommer till när jag läser, men utan GT skulle mycket mer av NT vara frågetecken för mig, och breven är också viktiga och har mycket att berätta om hur de första kristna - de som hade levt tillsammans med Jesus eller i samma kultur och tid som honom - uppfattade honom och sig själva i förhållande till Gud.
Sådär! Nu kan jag gå och lägga mig :-)
Jag gillar faktiskt Paulus, trots att jag inte alltid förstår hur han menar eller håller med om allt jag tror att han säger. Jag försöker förstå, och jag försöker också förstå att jag är barn av min tid, liksom alla människor som skrivit ner sina berättelser i Bibeln är barn av sin tid. Att jag i mitt sammanhang ofta är långt från det sammanhang där texterna skrevs, och att det förmodligen är i princip omöjligt att läsa helt rättvist och öppet, för mina tankar och tolkningar färgas av mitt liv. Jag hade förmodligen läst och tänkt annorlunda i en annan kontext, och därför kan jag inte annat än att läsa med respekt, både för vad Gud har att säga till mig idag här i mitt liv, men också för vad författaren har för erfarenheter och upplevelser med sig, och vad det betydde i den tid det skrevs och har betytt för generationer av kristna före mig (och kommer att betyda för de som läser det i framtiden.)
Jag gillar GT. Jag är verkligen fascinerad av Israels historia, även om jag mellan varven gör stora ögon över den gudsbild som målas upp. Gud blir ju inte mindre för mig bara för att Bibeln ger en mångfasetterad bild - tvärtom. Gud är större än människor kan förstå. Både för de som levde då, och för oss som lever idag. Jesus läste gamla testamentet, och tar sig inte för att ändra på något som är skrivet. Människors upplevelse och tolkning av Gud är inte fullkomlig (ens i Bibeln) tror jag, men det jag får ut av att läsa Bibeln är oerhört värdefullt för mig. Jag tror på Gud, och litar på att få hjälp att läsa och förstå det jag behöver förstå, utan att tro att jag verkligen har fattat. Jag tror att profeterna har något att säga idag också, och poesin i GT överträffar all annan poesi jag hittills har stött på. Helig skrift, minsann!
Jag tror på Gud i Bibeln, inte på Bibeln som Gud. Det är stor skillnad för mig, men nog är Bibeln bra mycket mer än en samling böcker. Fick jag välja bara en enda "pryl" att äga så skulle det vara Bibeln.
Men visst... Evangeliet är viktigast för mig. Det är min trygghet i livet, och det jag oftast återkommer till när jag läser, men utan GT skulle mycket mer av NT vara frågetecken för mig, och breven är också viktiga och har mycket att berätta om hur de första kristna - de som hade levt tillsammans med Jesus eller i samma kultur och tid som honom - uppfattade honom och sig själva i förhållande till Gud.
Sådär! Nu kan jag gå och lägga mig :-)
Kommentarer
Trackback