Mellan skurarna
Gud hör bön!
Jag vet inte hur länge jag satt och tittade ut över vattnet. Det spelar ingen roll heller...
Jag behövde verkligen en stund i naturen, och blev välsignad med solsken mellan regnskurarna. Tack!
Jag har sett smultronblommor, violer, vitsippor, tistelblad, maskrosor, och hört fågelsång och fiskar som slog i vattnet. Trädets grenar rörde vid vattenytan, och ringarna på vattnet suddades ut av de mjuka vågorna... Solen värmde den blöta marken, och luften var varm och fuktig av vattenånga. Granarna har små ljusgröna skott, och det luktar vår i skogen.
Där, mitt i verkligheten, i naturen, tänker jag ibland att det lilla vi vet och ser som verklighet bara är en liten del av helheten. En helhet som är så stor att den känns overklig, men ändå är det i den helheten vi ingår - och hela skapelsen. Overklighetskänslan kom krypande idag också, men jag orkade inte tänka. Ville bara vara i den verklighet jag förstår, och njuta av hur vacker den är. Resten, vad det nu är, har jag evigheten på mig att njuta av sen...