Flygande tankar

Jag vill tvärbromsa bilen, springa ut på en åker och lägga mig i det torra fjolårsgräset och bara leva.
Dansa och sjunga och tacka Gud för att jag lever.
Jag vill gråta och skratta och bära mig åt som jag känner mig.
Men då skulle jag förmodligen bli tvångsintagen,
eller i alla fall betraktas som galen och helknäpp.
Och det vill jag ju inte...
Man får inte skilja sig för mycket från mängden liksom.

Jag känner mig fri!
Våren är här!
Gud också, alldeles precis just här och överallt. Just nu och hela tiden. Hos allt och alla är Gud.
Nu och alltid och i evigheters evighet.
Sådeså!