fönster
Genom ett smutsigt fönster såg hon på stjärnorna.
Små handavtryck på fönsterrutan skvallrade om vem som brukade titta ut genom glaset.
Inga moln syntes på natthimlen, och det enda som hördes var barnets rytmiska andetag från sängen.
Hon satt på knä på det kalla golvet.
Stilla bakom det smutsiga fönstret med tårar i ögonen och en blick som sökte sig bort från världen, för att få vila.
Luften ute var fuktig, det la hon märke till.
I skenet från gatlyktan på andra sidan vägen såg hon dimma, och hon föreställde sig morgonsolen som ännu inte syntes.
Hur de första trevande solstrålarna skulle skifta i orange och få den blöta naturen att glänsa.
Så var hon tillbaka i världen igen.
Den världen som hon älskar så och som hon tycker är så förtrollande vacker.
Gud var där hos henne, och bar henne in i sömnen tillslut.Vänligt men bestämt fortsatte Gud att tala,
men hon hörde bara sin tvivel.
______________________________________________
Genom ett rent fönster såg hon trädens grenar mot morgonhimlen.
De sträckte sig uppåt, som långa fingrar som försökte röra vid molnen.
Dimman låg kvar som en tunn slöja över ängarna närmast skogen.
Hästar och får betade i hagarna utanför fönstret.
Fåglarna sjöng en sång om beslutsamhet och tillit.
Hon satt ensam i kapellet.
Doften av tändstickor och stearinljus blandades med liljornas doft från altaret.
Gud såg att hon log med hela sitt hjärta medan hon strök bort en tår ur ögat.
Hon skulle nog inte få något mer konkret än såhär, en vilja och en längtan.
Så förstod hon då kanske att dörren redan var öppen, och att Gud bjöd henne att gå in?