räkmacka
Nu går saker som på räls känns det som. Det ena efter det andra löser sig, och vi får bara ta emot.
Jag har kommit in på folkhögskolan. Så istället för komvux och vikariejobb ska jag gå två terminer till på folkhögskola. Lite onödigt kanske, om jag måste vara kritisk, att göra så när jag skulle kunnat tenta av svenskan på komvux under en termin samtidigt som jag jobbar, men det här känns mycket bättre. Nu kan jag gå i skolan, och få lite fler ämnen uppfriskade inför högskolestudier, samtidigt som jag får möjlighet att ta det lite lugnt (hoppas jag.) Skolan har varit en oas för mig det halvåret som har gått, och att vara kvar där och låta saker sjunka in samtidigt som jag är där med andra människor i ett annat sammanhang tänker jag kan vara bra. Jag behöver få lite perspektiv på verkligheten igen och förhoppningsvis bli mer säker på att jag inte tar miste på vad Gud vill med mitt liv. Det ska bli kul att sitta i skolbänken "på riktigt"! SKG är ju lite speciellt liksom, fast på ett bra sätt.
Så nu vet jag både vad jag ska göra i sommar - jobba, och vad jag ska göra till hösten - plugga.
Sen har svärmor fått hemsjukvård beviljat, och det ger mig och maken lättad arbetsbörda då vi har både handlat, städat och tvättat åt henne nu i flera månader. Hon mår inte bra, vilket naturligtvis är jättetråkigt, men hon är ändå gladare nu, mer tillfreds liksom. Jag tror hon också tycker det blir skönt att slippa känna att hon är en belastning för oss. Vi kommer att hinna umgås mer med henne än innan nu när vi slipper göra en massa när vi är och hälsar på henne. Nu väntar vi bara på att hon ska bli utskriven från sjukhuset.
Barnen har bara två dagar kvar på dagis och i skolan innan sommarlovet. De kommer att få vara hemma ända till augusti, och det behöver de verkligen. Visst, ärligt ska jag säga att jag bävar lite inför att leva familjeliv 24-7 hela sommaren, men tar för givet att jag får vad jag behöver av Gud. Det låter förmodligen helt knäppt, men hur mycket jag än älskar min familj, och hur fantastiskt det än är att vara med barnen och maken så behöver jag vara ifred, bara ensam, med jämna mellanrum, annars känner jag mig vissen tom och labil. Men det ordnar sig alltid. Jag har ju nätterna om inte annat. När de andra sover :-)
Och så fick vi tillbaka pengar från kommunen idag. Vi fick en konstig räkning på barnomsorgsavgifter från 2005 för någon vecka sedan. Det vara bara två dagars förfallo och ingen förklaring eller någon information om vad det handlade om alls med i brevet. Det såg ut som en retroaktiv höjning av taxan, men det var väldigt oklart. Vi betalade den samma dag i alla fall, men det visade sig vara fel och kommunen bad om ursäkt i lokaltidningen några dagar senare. Många familjer hade visst fått såna räkningar, och blivit upprörda och ville veta vad det handlade om. Vi försökte ringa massor av gånger, men kom aldrig fram. Jag tänkte maila hon som har hand om saken, men idag kom pengarna tillbaka, och det känns som vi vunnit på triss eller nåt.
Och nu regnar det ute. Stilla stilla regn som naturen behöver så väl.
Jag ska faktiskt gå ut och ställa mig på gräsmattan en stund... Hoppas inte grannarna ser mig :-D