Badpremiär idag!
Det är verkligen varmt! Runt 30 grader har vi haft inomhus, trots att vi vädrat och haft persiennerna nere. Vi åkte till sjön, och det var riktigt skönt i vattnet. Man kunde vara i vattnet länge utan att frysa! Det hade jag inte räknat med... Imorgon tar vi med oss fikakorg och leksaker och parkerar oss en stund på stranden.
Annars är inget nytt under solen...
Jag har läst predikaren idag, för det passar mitt humör ganska bra. Inte riktigt så låg själv, men inte på topp heller.
Formsvacka, värmeslag, världssmärta, trötthet eller leda vet jag inte, men hett som i öknen är det här i alla fall och det känns ganska öknigt i största allmänhet faktiskt.
Jag har varit på jobbet idag. Receptionisten kännde inte ens igen mig, utan frågade misstänksamt vem jag sökte när jag var på väg in till chefens rum för att få mitt schema enligt överrenskommelse. Jag fick presentera mig med namn och ärende och blev utvisad i entrehallen för att vänta. Inte för att det gör mig något, men det var så typiskt liksom... Där har jag jobbat i ett par år, och bara varit ledig en termin, och hon som har hand om alla lönerna och är personalansvarig har ingen aning om vem jag är när jag kommer tillbaka. Det är inte meningen att jag ska känna mig hemma på det jobbet helt enkelt... Fast det ska nog trots allt bli ganska roligt att jobba lite. Det ska bli skönt att göra något jag vet att jag kan, och de gamla som bor där är dom jag kommer att träffa mest och det känns bra. Det är mötet med dom som gör att jag faktiskt längtar lite. Att hjälpa pensionärerna med vardag och omvårdnad, och växla några ord, eller en bra dag kanske till och med hinna sitta ner och prata en stund gör det värt att gå dit.
Ett jagande efter vind... Konstigt uttryck, men talande. (Ja, på tal om något helt annat då...)
Det låter antingen som en lek, att jaga vinden, och då kan det väl vara kul, men annars ganska meningslöst. Som att jaga lyckan än här och än där, men så fort man är där den nyss var så har den flyttat på sig...
Eller jag vet inte... Jag orkar nog inte tänka närmare på det där heller nu ikväll. Vaddå lycka liksom. Livet är ju ett helt register, både upp och ner. Finns det någon som har formulerat vad lycka är som något konkret? Jag är lycklig, om jag måste välja mellan det och olycklig, men det är ju trams att prata så egentligen, för det är väl samma som med allt annat, att det är en graderad skala, och någonstans på mitten finns ett "normalläge" då det är helt okej, riktigt bra, eller superduper hurra tjipp tjipp... Men lycka? När människor svälter och krigar, skolbarn mobbar varandra, folk rånas och misshandlas helt oprovocerat, skapelsen går sönder för att vi skiter i att ta ansvar för den och om jag tänker efter riktigt noga så är vi faktiskt lite trångbodda här i vårt lilla hus också. Det finns alltid något som kan förbättras, och så länge inte allt är perfekt överallt hela tiden (som i Gud) kan vi inte vara riktigt lyckliga heller. Bara mer eller mindre...
Oj!
Jag är ovanligt knäpp och osammanhängande.
Jag ska varken jaga vinden, myggen eller något annat.
Bara sluta skriva och stänga av datorn för idag
Annars är inget nytt under solen...
Jag har läst predikaren idag, för det passar mitt humör ganska bra. Inte riktigt så låg själv, men inte på topp heller.
Formsvacka, värmeslag, världssmärta, trötthet eller leda vet jag inte, men hett som i öknen är det här i alla fall och det känns ganska öknigt i största allmänhet faktiskt.
Jag har varit på jobbet idag. Receptionisten kännde inte ens igen mig, utan frågade misstänksamt vem jag sökte när jag var på väg in till chefens rum för att få mitt schema enligt överrenskommelse. Jag fick presentera mig med namn och ärende och blev utvisad i entrehallen för att vänta. Inte för att det gör mig något, men det var så typiskt liksom... Där har jag jobbat i ett par år, och bara varit ledig en termin, och hon som har hand om alla lönerna och är personalansvarig har ingen aning om vem jag är när jag kommer tillbaka. Det är inte meningen att jag ska känna mig hemma på det jobbet helt enkelt... Fast det ska nog trots allt bli ganska roligt att jobba lite. Det ska bli skönt att göra något jag vet att jag kan, och de gamla som bor där är dom jag kommer att träffa mest och det känns bra. Det är mötet med dom som gör att jag faktiskt längtar lite. Att hjälpa pensionärerna med vardag och omvårdnad, och växla några ord, eller en bra dag kanske till och med hinna sitta ner och prata en stund gör det värt att gå dit.
Ett jagande efter vind... Konstigt uttryck, men talande. (Ja, på tal om något helt annat då...)
Det låter antingen som en lek, att jaga vinden, och då kan det väl vara kul, men annars ganska meningslöst. Som att jaga lyckan än här och än där, men så fort man är där den nyss var så har den flyttat på sig...
Eller jag vet inte... Jag orkar nog inte tänka närmare på det där heller nu ikväll. Vaddå lycka liksom. Livet är ju ett helt register, både upp och ner. Finns det någon som har formulerat vad lycka är som något konkret? Jag är lycklig, om jag måste välja mellan det och olycklig, men det är ju trams att prata så egentligen, för det är väl samma som med allt annat, att det är en graderad skala, och någonstans på mitten finns ett "normalläge" då det är helt okej, riktigt bra, eller superduper hurra tjipp tjipp... Men lycka? När människor svälter och krigar, skolbarn mobbar varandra, folk rånas och misshandlas helt oprovocerat, skapelsen går sönder för att vi skiter i att ta ansvar för den och om jag tänker efter riktigt noga så är vi faktiskt lite trångbodda här i vårt lilla hus också. Det finns alltid något som kan förbättras, och så länge inte allt är perfekt överallt hela tiden (som i Gud) kan vi inte vara riktigt lyckliga heller. Bara mer eller mindre...
Oj!
Jag är ovanligt knäpp och osammanhängande.
Jag ska varken jaga vinden, myggen eller något annat.
Bara sluta skriva och stänga av datorn för idag
Kommentarer
Trackback