Hormoner...
Jag mår inte bra! Jag känner inte igen mig själv alls, och det blir bara värre och värre. Imorgon ringer jag till barnmorskan och rycker ut den otäcka hormonspiralen. Jag tror jag är på väg in i en riktig depression, och såhär har jag inte mått sedan jag åt p-piller för ca åtta år sedan.
Ingen aning om det är hormoner som spökar, men jag måste försöka, för såhär kan jag inte ha det.
Jag skyller på livet, familjen, jobbet, vädret, mig själv och alla möjliga, men faktum är att jag brukar kunna ta motgångar bättre än såhär. Jag brukar inte bryta ihop och få självmordstankar av att saker går mig emot. Det är inte friskt! Gud hjälpe mig och alla som måste stå ut med mig just nu :-(
Fast utan spiral dyker nästa problem upp som gubben i lådan... Gud bevare oss från fler ungar också... Men det finns ju alternativ som inte går ut på att proppa i sig hormoner och tappa livslusten.
Ingen aning om det är hormoner som spökar, men jag måste försöka, för såhär kan jag inte ha det.
Jag skyller på livet, familjen, jobbet, vädret, mig själv och alla möjliga, men faktum är att jag brukar kunna ta motgångar bättre än såhär. Jag brukar inte bryta ihop och få självmordstankar av att saker går mig emot. Det är inte friskt! Gud hjälpe mig och alla som måste stå ut med mig just nu :-(
Fast utan spiral dyker nästa problem upp som gubben i lådan... Gud bevare oss från fler ungar också... Men det finns ju alternativ som inte går ut på att proppa i sig hormoner och tappa livslusten.
Kommentarer
Trackback