Flygande tankar

Feber och elände *gnäller*
Över huvud taget har det här varit en kass dag. Jag känner mig så jättelåg och oduglig utan någon direkt anledning egentligen, men det blir ju såklart inte bättre av att jag är sjuk heller.
Jag har börjat en helt underbar kurs på en fantastisk folkhögskola, och jag är så glad och tacksam över att jag får gå där, men mitt självförtroende behöver ett lyft. Jag har brottats med känslan av att vara ett hopplöst fall av "ingenting" idag. Jag vet att det inte är så, jag vet att jag är någonting, men vad hjälper det när jag inte tror på mig själv?
Jag måste antingen göra högskoleprovet eller tenta både svenska och religion från gymnasiet för att kunna söka till universitetet. Jag har klandrat mig själv så många gånger för att jag var så utomordentligt korkad att jag sumpade två kärnämnen när jag gick gymnasiet. Då tyckte jag att det var jättesmart att ta körkort, plugga körkortsteori och ta lektioner på just svenskan och religionen - de två lättaste och roligaste ämnena - för de skulle vara lätt att bara tenta av dem på komvux sen. *tar mig för pannan* Men så blev det ju inte. Jag gick en treterminers kurs på vårdutbildningen, och har haft olika vikariejobb som undersköterska sedan dess, så många år och tre barn senare har jag fortfarande inte betyg så det räcker till högskolan, och inte tid så det räcker att både plugga heltid OCH tenta två ämnen utöver det. När den här terminen är slut så måste jag hitta på något att göra samtidigt som jag läser upp gymnasiebetygen om jag inte lyckas få hyfsade poäng på högskoleprovet. (Måste börja plugga lite gamla prov från nätet.) Hur stor är chansen att få bra poäng första gången man gör högskoleprovet egentligen?

Buäääh! Nu börjar jag förstå vad jag vill bli när jag blir stor, men vägen dit skrämmer skiten ur mig. Jag måste för det första ta tag i det rent praktiska som att bli behörig att söka till högskolan och så, och sen ska jag våga också...