äntligen!

Hjärtat är tillbaka. Den längtande värkande glädjen i mitt bröst är tillbaka och jag har saknat den de senaste dagarna. Ibland känner jag mig bara uppgiven och tom, som om något viktigt fattas, men så plötsligt bara hittar jag det igen - livet som jag tycker om - och inte förrän jag fått tillbaka den riktiga längtan märker jag hur mycket tomrum den fyller. Idag var det någons tårar och tysta kamp som fick mig tillbaka till verkligheten. Någon som mitt i sin egen svaghet bjöd på kraft och mod och fick mig att känna och leva igen trots att det inte var jag som bäst behövde ett lyft. Jag kunde inte hjälpa, bara torka hennes tårar och hålla om. Det var jag som fick hjälp, ja, kanske hon också. Av Gud... Jag vet inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback