Flygande tankar

Idag har vi mest suttit av tiden i skolan. Handledarna har haft individuella samtal med var och en, och medan vi har väntat på vår tur fick vi intervjua varandra lite, sedan bara vänta.

I tankarna på det som har varit, och det som ska komma blir nog det som hela tiden är, just nu, liksom det som förbinder. Inte helt logiskt kanske, men vaddå?
Där det förflutna och framtiden möts, måste tiden stå stilla!
Frontalkrocka, explodera i ett bländande tidlöst ögonblick.
I det ögonblicket är det Guds tid, eller evigheten kanske...
Där allting möts, och där Gud ständigt är närvarande hos oss, just där vi befinner oss i vår tid och i vår verklighet, där finns också evigheten ständigt närvarande. Det som blev "fullbordat" i Jesus...
Men vi märker det bara ibland...

Här i min tid känns det helt okej. Det som har varit finns fortfarande kvar. Det har satt spår i mig och jag bär det med mig, nu och in i framtiden. Den tid som kommer till mig bär med sig nytt, som kommer att landa och växa ihop med det som redan finns. Gud är med, och hjälper mig att knyta ihop trådarna, och hålla mig kvar just nu, i frontalkrocken och ljuset.