gammalt och nytt...
Idag har skolan börjat. Det var riktigt roligt att svänga in på vägen ner mot parkeringen, och det känndes bra att få komma dit igen.
Både gammalt och nytt, på samma gång. Ganska märklig känsla, men jag var beredd på det. Att träffa en massa nya människor, som jag vet kommer att finnas omkring mig nu en tid framöver, är spännande men lite nervöst. Det är ju inte som förra terminen, att vi alla vet att vi har något gemensamt och att vi i gruppen kommer att bindas ihop i samtal kring kristen tro. Det här är annorlunda, men annorlunda behöver inte betyda sämre... (Även om jag nu ikväll saknar mina gamla klasskompisar mer än jag trodde jag skulle göra efter ett helt sommarlov.)
Nu ska jag vara där, på samma plats, fast i ett annat sammanhang. Det känns bra! Jag har ingen aning om vilka människorna i min klass är, vilka grupperingar som kommer att bildas, vad vi kommer att prata om och hur dagarna kommer att se ut. Första känslan jag fick var att jag börjar bli gammal, eller att jag i varje fall inte är ung längre. Det är ingen jobbig tanke, och säkert finns det saker att prata om med "ungdomarna" också. (Nu låter jag som mormor minsann *skrattar*)
Hur som helst...
Nu får Gud hjälpa mig att hålla ihop och hålla isär mina tankar. Det kanske blir tvära kast... Och på fredag kväll ska jag jobba, lovade jag när de ringde på förmiddagen. Tur att kapellet står där det står. Det är så härligt och fint att få börja skoldagen med att sitta där helt tyst på morgonen och verkligen samla tankarna efter dagislämningar och morgonbestyr. Att kunna vända mig till Gud, i lugn och ro, och be för dagen och allt den bär med sig. Inte bara överlåtelse i förbifarten, i kommunens bil, eller i kön på hemköp. Gud finns överallt, men stillheten kan vara svår att finna. Kapellet betyder jättemycket för mig!
Både gammalt och nytt, på samma gång. Ganska märklig känsla, men jag var beredd på det. Att träffa en massa nya människor, som jag vet kommer att finnas omkring mig nu en tid framöver, är spännande men lite nervöst. Det är ju inte som förra terminen, att vi alla vet att vi har något gemensamt och att vi i gruppen kommer att bindas ihop i samtal kring kristen tro. Det här är annorlunda, men annorlunda behöver inte betyda sämre... (Även om jag nu ikväll saknar mina gamla klasskompisar mer än jag trodde jag skulle göra efter ett helt sommarlov.)
Nu ska jag vara där, på samma plats, fast i ett annat sammanhang. Det känns bra! Jag har ingen aning om vilka människorna i min klass är, vilka grupperingar som kommer att bildas, vad vi kommer att prata om och hur dagarna kommer att se ut. Första känslan jag fick var att jag börjar bli gammal, eller att jag i varje fall inte är ung längre. Det är ingen jobbig tanke, och säkert finns det saker att prata om med "ungdomarna" också. (Nu låter jag som mormor minsann *skrattar*)
Hur som helst...
Nu får Gud hjälpa mig att hålla ihop och hålla isär mina tankar. Det kanske blir tvära kast... Och på fredag kväll ska jag jobba, lovade jag när de ringde på förmiddagen. Tur att kapellet står där det står. Det är så härligt och fint att få börja skoldagen med att sitta där helt tyst på morgonen och verkligen samla tankarna efter dagislämningar och morgonbestyr. Att kunna vända mig till Gud, i lugn och ro, och be för dagen och allt den bär med sig. Inte bara överlåtelse i förbifarten, i kommunens bil, eller i kön på hemköp. Gud finns överallt, men stillheten kan vara svår att finna. Kapellet betyder jättemycket för mig!
Kommentarer
Trackback