*sjunger*
Ja, det är våren, ja det är vååååren. Som har kommit igen, och med den kärleken.
Och klimatförändringarna känns ju ganska behagliga en helg som den här... Hmmm, vad dubbelt det blev. Fast jag tar mig friheten att njuta av solen och värmen och den tidiga våren. Den är ju ändå här liksom, och även om jag är djupt oroad över vad vi håller på att göra med skapelsen så blir jag så glad av vackert väder.
Håhå jaja... Så tog jag ner mig själv på jorden i alla fall. Men nä, vid närmare eftertanke. Jag tänker minsann tillåta mig att vara glad åt och ta vara på allt som är vackert och skönt och gott, även om det till viss del är ett resultat av miljöförstöring att det är så varmt och skönt redan. Just därför att vi inte kan vara säkra på att vi har en fungerande värld att leva i hur länge som helst så vill jag ta in så mycket jag bara kan av den nu, varje dag... Men... ja, vad? Kan inte alla vi i den rika delen av världen bara bestämma oss för att vi lägger av, alla samtidigt, med att utnyttja naturen och andra människor genom att leva över våra tillgångar. Kan inte alla samtidigt bara dra ut kontakten, skrota bilen, sluta äta färdigförpackad frysmat, godis och läsk som åkt kors och tvärs i transporter som släpper ut en massa avgaser. Kan inte alla bara sluta duscha i rent dricksvatten varje dag och börja odla potatis i trädgården och...
Nähä... nej det vill vi ju inte, för vi har det så bra och bekvämt, och det går så mycket bra på tv om kvällarna.
Jag vill inte heller, inte bara jag, men om många - alla - avstod från sånt vi inte behöver skulle jag med glädje avstå en hel massa bekvämligheter. Det skulle säkert vara supersvårt för en bortskämd svensk som mig, men i längden, när vi lärt oss leva utan allt vi inte behöver, tror jag vi skulle komma närmare både varandra, livet, Gud och oss själva. Men det ÄR så svårt att stå emot när samhället bara är skruvat och konsumtion är en dygd :-P
Imorgon är det måndag. Då tar jag bilen till skolan igen.
Och kör genom skogen då solen precis når ovanför trädtopparna. På ett ställe längs vägen jag kör ser jag från ett backkrön en horisont av granklädda kullar i olika nyanser av grönt, morgondimma ibland, långa nyvakna skuggor över vägen. Lite senare kör jag förbi en sjö och nu börjar lövträden bli ljusgröna också. Det är så vackert så det gör ont att köra den "tråkiga" vägen i morgonsol...
Och klimatförändringarna känns ju ganska behagliga en helg som den här... Hmmm, vad dubbelt det blev. Fast jag tar mig friheten att njuta av solen och värmen och den tidiga våren. Den är ju ändå här liksom, och även om jag är djupt oroad över vad vi håller på att göra med skapelsen så blir jag så glad av vackert väder.
Håhå jaja... Så tog jag ner mig själv på jorden i alla fall. Men nä, vid närmare eftertanke. Jag tänker minsann tillåta mig att vara glad åt och ta vara på allt som är vackert och skönt och gott, även om det till viss del är ett resultat av miljöförstöring att det är så varmt och skönt redan. Just därför att vi inte kan vara säkra på att vi har en fungerande värld att leva i hur länge som helst så vill jag ta in så mycket jag bara kan av den nu, varje dag... Men... ja, vad? Kan inte alla vi i den rika delen av världen bara bestämma oss för att vi lägger av, alla samtidigt, med att utnyttja naturen och andra människor genom att leva över våra tillgångar. Kan inte alla samtidigt bara dra ut kontakten, skrota bilen, sluta äta färdigförpackad frysmat, godis och läsk som åkt kors och tvärs i transporter som släpper ut en massa avgaser. Kan inte alla bara sluta duscha i rent dricksvatten varje dag och börja odla potatis i trädgården och...
Nähä... nej det vill vi ju inte, för vi har det så bra och bekvämt, och det går så mycket bra på tv om kvällarna.
Jag vill inte heller, inte bara jag, men om många - alla - avstod från sånt vi inte behöver skulle jag med glädje avstå en hel massa bekvämligheter. Det skulle säkert vara supersvårt för en bortskämd svensk som mig, men i längden, när vi lärt oss leva utan allt vi inte behöver, tror jag vi skulle komma närmare både varandra, livet, Gud och oss själva. Men det ÄR så svårt att stå emot när samhället bara är skruvat och konsumtion är en dygd :-P
Imorgon är det måndag. Då tar jag bilen till skolan igen.
Och kör genom skogen då solen precis når ovanför trädtopparna. På ett ställe längs vägen jag kör ser jag från ett backkrön en horisont av granklädda kullar i olika nyanser av grönt, morgondimma ibland, långa nyvakna skuggor över vägen. Lite senare kör jag förbi en sjö och nu börjar lövträden bli ljusgröna också. Det är så vackert så det gör ont att köra den "tråkiga" vägen i morgonsol...
Kommentarer
Trackback