Paulus minsann...

Efter en sista djupdykning i kvinnoprästfrågan som jag ska redovisa om nästa vecka sitter jag och har ont i huvudet.
Jag tror på en Gud, som är större än någon man eller kvinna någonsinn kan förstå.
Varför gör vi det så krångligt... egentligen?

Trötta tankar från mig ikväll, men det som ekar är bara evangeliets kärleksbudskap.
Gud är en kärleksfull Gud som älskar oss så mycket att han kom hit till oss och levde ett liv som oss, ett liv för oss.
Jesus säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva. Han sammanfattar lagen genom att ge oss gyllene regeln, och han DÖR för vår skull. Snart är det långfredag, och då kan vi ju försöka förstå vad det egentligen är Gud gör för vår skull - av kärlek. Sen är det påskdag och då kan vi ju försöka förstå vad Gud ger oss möjlighet till - av kärlek.
Vad gör vi? Skillnad på varandra...

Jag tror att Gud vill det som är bäst för oss, och det är vad Jesus försöker få oss att förstå. Det som är bäst för oss är ett liv med Gud, ett liv i kärlek. Älska Gud, din nästa och dig själv. Fast vi lyckas inte alltid så bra, och det vet Gud. Jesus kom, han såg och han segrade, och det är vad vi fått av Gud. Förlåtelse och möjlighet att trots alla fel vi gör och alla gånger vi hamnar vid sidan av kärlekens väg ha gemenskap med Gud. Jesu liv, död och uppståndelse är vårt allt - för Gud är vårt allt. Att tro på det är glädje och trygghet, och jag tror att Gud vill att alla ska få veta vilka möjligheter tron på Jesu död och uppståndelse ger. Jag tror inte att Gud bryr sig ett smack om ifall det är en man eller en kvinna som är hans redskap i försöken att nå människor med glädje och trygghet. Jag kan bara inte förstå på vilket sätt det kan ha betydelse.
Men det är mycket jag inte förstår, och jag kan bara be Gud om hjälp i mina försök att komma lite närmare sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback