för att hålla liv i bloggen skriver jag idag :-)
Det blir mer och mer höst, och jag älskar det! Färgerna i naturen, den stillsamma lite vemodiga känslan när livet saktar ner för att snart gå till vintervila. Det är så fantastiskt vackert att jag blir helt rörd, allt, inte bara naturens skiftningar utan hela livet. Jag är så oändligt tacksam att jag får vara med om det här, att leva i den här vackra vackra världen och vara en del av hela skapelsen som bubblar precis överallt hela tiden.
Ibland räcker det med att tänka så...
Tänker jag vidare blir jag lätt tårögd av andra orsaker. Världen är ett vackert mästerverk, men människors ondska överskuggar ibland allt det fina och fantastiska. Krig och svält och orättvisor mm. gör ju att världen inte är en bekväm plats för alla människor. Det är så tråkigt...
Den senaste tiden har jag inte funderat så mycket på något speciellt faktiskt. Det har flytit på även om vardagen bjuder på en del små och stora prövningar. Jag kom till någon slags brytpunkt vid Gudstjänsten då konfirmanderna var med och firade nattvard. Jag måste inte ha svar levererade, det räcker att jag får finnas hos Gud och förstå det jag kan förstå och lämna resten åt Gud sålänge. Förr eller senare kanske jag får klarhet, eller så får jag det inte. Det spelar inte så stor roll just nu... Kanske därför bloggandet har avtagit också...
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Det jag kan göra är först och främst att försöka vara en god medmänniska. Att älska min nästa helt enkelt, även om det inte alltid är så enkelt som det låter. Om jag behandlar dom jag möter med kärlek och respekt så kanske det på något litet vis gör lite nytta i världen. Jag ber Gud att hjälpa mig göra bra saker mot mig själv och andra människor, att jag i alla fall inte ska bidra till att världen blir kallare och hårdare. Jag ber att jag ska kunna vara till glädje för någon, om än bara någon enda, så gör det väl alltid någon skillnad. En droppe i havet, men ändå... *flum*
Det jag kan göra är först och främst att försöka vara en god medmänniska. Att älska min nästa helt enkelt, även om det inte alltid är så enkelt som det låter. Om jag behandlar dom jag möter med kärlek och respekt så kanske det på något litet vis gör lite nytta i världen. Jag ber Gud att hjälpa mig göra bra saker mot mig själv och andra människor, att jag i alla fall inte ska bidra till att världen blir kallare och hårdare. Jag ber att jag ska kunna vara till glädje för någon, om än bara någon enda, så gör det väl alltid någon skillnad. En droppe i havet, men ändå... *flum*
Kommentarer
Trackback