Flygande tankar

Inatt har jag sovit minimalt. Maken var på middag med ett gäng killkompisar igår, och jag satt uppe för länge och njöt av tystnaden. När han kom hem pratade vi länge länge om Gud. Han hade visst diskuterat med sina kompisar och kom hem och hade en massa frågor som han tyckte att jag skulle svara på. Jag sitter inte inne med några svar, jag är förvirring personifierad, men jag fick äntligen möjlighet att prata helt hämmingslöst om min tro med honom, och han lyssnade och var intresserad. Och det finaste av allt är nog att han verkar ha släppt någon spärr och inte tycker det är så... obekvämt? jobbigt? ääh... han vet inte heller riktigt... att prata om det.
Hur som helst var klockan nästan tre när jag gick och la mig, och då vaknade dottern som håller på att få nya tänder, och hon kunde inte somna igen förrän klockan var över fem. Jag är trött!

Fast jag vilade på morgonen, och gick på högmässa på förmiddagen. Jag funderade på att strunta i att gå till kyrkan, men jag ville gå, och så hade jag lovat att hämta upp någon längs vägen. Det var härligt att komma dit idag, och det är så skönt när man känner att man lyfts upp och får kraft och energi bara genom att be och sjunga tillsammans med ett gäng människor man inte ens känner.

Fortfarande trött, men ovanligt glad, är jag idag!!!