längtar
Ja, jag längtar... Fast jag vet inte efter vad.
Ibland längtar jag mig bort härifrån, bort från byhålan - helst långt ut på landet någonstans. Bort från jobbet, bort från "hemma" så jag blir tvungen att bygga upp en vardag igen, från början, någonstans där jag inte har några undanflykter annat än att faktiskt skaffa mig ett liv utanför mammarollen. Så länge jag är här hemma så kan jag alltid tacka ja till fler vikarietimmar, behöver inte se mig om så mycket efter något annat att göra, jag behöver inte och lat och bekväm som jag är så väntar jag mest på att någon ska komma och ringa på min dörr och säga "hej, nu är det såhär att du ska ... , och det första du ska göra är att ..." och så skulle jag göra det. JAG ÄR FRUSTRERAD! Tanken på att bli erbjuden ett långtidsvikariat inom äldreomsorgen gör mig skräckslagen, för hur skulle jag våga tacka nej? Trots att hela jag skriker NEJ NEJ NEJ inombords varje gång någon frågar om jag kan jobba så tackar jag ja så ofta jag kan, för jobba måste jag ju, men det kan inte vara så att jag är tänkt att vara vårdbiträde hela mitt liv. Jag tycker om de gamla människorna som jag tar hand om och jag har inget emot arbetskamraterna, så egentligen förstår jag inte varför jag inte trivs på jobbet. Jag får dåligt samvete för att jag inte vill jobba där, för vården behöver folk, och jag behöver arbete. Men i längden är det väl inte rätt mot vårdtagarna heller att ljuga för sig själv och försöka låtsas att man trivs, bara för att man borde känna glädje över att hjälpa andra med sina dagliga liv. Jag vill inte ha ett jobb där jag inte känner att jag gör nytta, verklig nytta. Jag skulle inte kunna sitta och räkna skruvar eller plocka ihop gräsklipparmotorer från ett löpande band, utan jag vill jobba med människor på något sätt. (Grattis till mig, jag har just tagit ett steg närmare visshet om vad jag vill, genom att formulera en önskan om mänsklig kontakt i mitt arbete.) Men om det betyder att jag ska jobba i butik, som lärare, på försäkringskassan eller som guide på ett museum har jag fortfarande ingen aning om, så jag får väl fortsätta fundera :-( och jobba som vikarie samtidigt som jag läser platsannonser och kollar utbildningar på min fritid.
Ibland längtar jag mig bort härifrån, bort från byhålan - helst långt ut på landet någonstans. Bort från jobbet, bort från "hemma" så jag blir tvungen att bygga upp en vardag igen, från början, någonstans där jag inte har några undanflykter annat än att faktiskt skaffa mig ett liv utanför mammarollen. Så länge jag är här hemma så kan jag alltid tacka ja till fler vikarietimmar, behöver inte se mig om så mycket efter något annat att göra, jag behöver inte och lat och bekväm som jag är så väntar jag mest på att någon ska komma och ringa på min dörr och säga "hej, nu är det såhär att du ska ... , och det första du ska göra är att ..." och så skulle jag göra det. JAG ÄR FRUSTRERAD! Tanken på att bli erbjuden ett långtidsvikariat inom äldreomsorgen gör mig skräckslagen, för hur skulle jag våga tacka nej? Trots att hela jag skriker NEJ NEJ NEJ inombords varje gång någon frågar om jag kan jobba så tackar jag ja så ofta jag kan, för jobba måste jag ju, men det kan inte vara så att jag är tänkt att vara vårdbiträde hela mitt liv. Jag tycker om de gamla människorna som jag tar hand om och jag har inget emot arbetskamraterna, så egentligen förstår jag inte varför jag inte trivs på jobbet. Jag får dåligt samvete för att jag inte vill jobba där, för vården behöver folk, och jag behöver arbete. Men i längden är det väl inte rätt mot vårdtagarna heller att ljuga för sig själv och försöka låtsas att man trivs, bara för att man borde känna glädje över att hjälpa andra med sina dagliga liv. Jag vill inte ha ett jobb där jag inte känner att jag gör nytta, verklig nytta. Jag skulle inte kunna sitta och räkna skruvar eller plocka ihop gräsklipparmotorer från ett löpande band, utan jag vill jobba med människor på något sätt. (Grattis till mig, jag har just tagit ett steg närmare visshet om vad jag vill, genom att formulera en önskan om mänsklig kontakt i mitt arbete.) Men om det betyder att jag ska jobba i butik, som lärare, på försäkringskassan eller som guide på ett museum har jag fortfarande ingen aning om, så jag får väl fortsätta fundera :-( och jobba som vikarie samtidigt som jag läser platsannonser och kollar utbildningar på min fritid.
Kommentarer
Trackback