vägen
Skillnaden mellan att tro och att veta finns väl någonstans antar jag.
För mig handlar det om övertygelse, snarare än tro, när jag säger att jag tror på Gud. Jag VET att Gud finns, jag har kännt det så många gånger och känslan av total frid och bekymmerslöshet i Guds närvaro har övertygat mig om att Gud är verkligheten själv. Däremot tror jag "bara" en massa saker om Gud, och där är nog skillnaden för mig. Jag kan helt enkelt inte förstå ens en bråkdel av hur stor Gud är, eller beskriva hur det känns när Gud fyller mitt hjärta med kraft så inget annat spelar någon roll för en kort sekund. Jag vet inte vad Gud har för avsikter med mig eller andra, jag vet inte vad som är Guds vilja, jag vet inte vet inte vet inte, men vad spelar det för roll egentligen?
Idag är jag bara tacksam över att få finnas till, tacksam över att Gud ser till var och en av oss med kärlek och förlåtelse, tacksam över att få undra och längta och ha ett mål att sträva mot även om vägarna jag går kommer att vara både långa, och har uppförsbackar bitvis. Framför mig anar jag Gud, och jag kommer aldrig att nå dit så länge jag lever här på jorden, men jag har i alla fall klart för mig åt vilket håll jag ska styra stegen - varåt jag vill gå... Svårt att beskriva riktigt, för jag tror ju inte att Gud är avlägsen i fjärran, och att han låter oss jaga honom, men tanken på livet som en resa gör att det är lätt att tänka sig Gud som målet, samtidigt som Gud hela tiden är nära och vandrar med på vägen mot målet. Jag vet inte vart livet för mig. Vad jag kommer att få se och uppleva på vägen genom livet, men jag vet att jag vill låta Gud vara med mig och visa mig vägen. Hur vägen går har jag ingen aning om, men jag får väl helt enkelt lita på Gud... Har inget annat val direkt ;-)
Hej,
Kanske eftersom jag själv är ateist har jag svårt att förstå vissa av dina resonemang. Till exempel säger du att du har känt väldigt många gånger att gud verkligen insisterar och därför påstår du att du vet att gud existerar. Vad svarar du till den hinduist eller den muslim som säger att han/hon känner välidigt starkt att deras gud existerar, är din känsla mera sann än någon annans?
Jag undrar också hur du tänker när du säger att gud ser till att var och en av oss har kärlek och förståelse. Hur ser du på barn som föds med plågsamma sjukdommar, eller barn som föds i svält?
MVH
Anders
Hej! Vad roligt med en kommentar som omväxling :-)
Nej, jag tror inte att min känsla är mer sann än någon annans, mer än för mig. Jag har ju min tro, och även de som delar min tro har ju sin egen relation till Gud. Jag tror att Gud själv ger oss tron som gåva, jag uppfattar det så i alla fall, och jag tänker att hur vi än försöker att beskriva Gud, eller tror oss veta hur Gud är eller verkar så kommer ingen någonsinn i närheten av sanningen. Vi är som människor för begränsade helt enkelt för att kunna förstå hur stor Gud är - tror jag. Jag är dåligt insatt i andra religioner ska erkännas, men jag respekterar andras tro, och förstår att för någon med en annan trosuppfattning än min är den människans tro det som är mest sant för henne. Sanningen sitter vi inte inne med, någon av oss, det är jag däremot övertygad om. Det vi har är varsin tro, på varsin (?) Gud. Jag vet inte exakt vad jag svarar om jag bjuds till diskussion, jag skulle nog lyssna intersserat, och vara ganska tyst själv tror jag. Jag tycker människor måste kunna mötas i respekt och ödmjukhet inför varandras olikheter. Det går inte att bruka våld på sina känslor, eller sin tro, och att gå till angerpp mot någons "sanning" eller övertygelse leder nog inte till något konstruktivt kan jag tänka.
På din andra fråga svarar jag att jag tror att Gud vill väl, och att allt Gud gör är till hjälp och nytta för oss människor. Sådant som orsakar lidande på ett eller annat sätt kommer inte från Gud. Att ett barn föds sjukt är inte Guds vilja, utan ett resultat av den brustna värld vi lever i. Vi människor har av Gud fått en fri vilja, och kan välja mellan gott och ont. Ondskan finns i vår värld, och står ivägen mellan oss och Gud. Det fria valet har vi för att Gud älskar oss, och i kärlek finns inget tvång. Gud vill att vi ska välja det goda frivilligt, men han tvingar oss inte. Gud vill inte att vi ska svälta eller leva över våra tillgångar på andras bekostnad. Gud vill inte att vi ska kriga och slåss. Guds vilja är inte att kvinnor blir våldtagna och att barn ställs ut på gatan för att föräldrarna inte kan ta hand om ett barn till. Gud vill oss väl! Jag tror att Gud hjälper oss genom livet, även om livet är svårt och alldeles för kort för många människor så hoppas och tror jag att Gud är närvarande i deras kamp och lidande. Jag kan varken förstå eller förklara varför Gud inte förhindrar att onödiga saker händer, men jag är säker på att det inte är Gud som ser till att det sker från början.
Hinner inte skriva mer just nu :-)
Hej igen,
Ja, det är alltid trevligt med lite kommentarer på det man har skrivit... Har du skrivit upp dig på google så att man hittar din blogg om man söker efter den?
Och så tillbaka till diskussionen...
Så du säger å ena sidan att ingen sitter inne med sanningen, och samtidigt säger du att du vet att gud finns. Menar du då att han finns i ditt huvud och att han är helt beroende av dig, eller menar du att alla gudar som någon i världen tror på finns och ingriper i våra liv? Kan Allah, Shiva, Tor, Odin, och Gud alla finnas samtidigt?
Jag håller med dig om att vi måste vara ödmjuka och respektfulla inför andras åsikter. Dock, tycker jag också att det är viktigt att argumentera sådana här frågor. I de flesta fallen är religion ganska harmlös, men det är tydligt i dagens samhälla att så inte alltid är fallet. Tycker du att man ska vara mera ödmjuk mot någons religion än mot vilken teori som helst? Jag tror till exempel på evolutionsteorin, Big Bang med mera, men jag har ingenting emot att någon kritiserar dessa teorier, tvärtom uppskattar jag det eftersom jag kanske kan lära mig något från dessa diskussioner.
Angående den andra diskussionstråden som vi har startat här. På vilket sätt ingriper Gud i våra liv om vi samtidigt har fri vilja att förstöra våran värld och människorna i den? Om Gud är allsmäktig, varför hjälper han då inte de människor som helt klart är offer? Får det inte dig att tvivla på om han verkligen finns när du ser den misär som frodas?
MVH
Anders
Tack för tipset om google, ska se om jag klurar ut hur man bär sig åt...
Vad jag menar med sanningen är att jag tror att sanningen inte kan beskrivas av någon människa eftersom sanningen är Gud själv. Ingen kan veta exakt vad Gud är, men vi kan tro. Jag skrev att jag vet att Gud finns, och så känns det. Jag är så säker på det att jag mer än tror. Var Gud finns, när, varför, eller hur vet jag inte. Jag tror inte att Gud är beroende av någon människa alls. Gud behöver inte oss för att bevisa sin existens. Om ingen trodde skulle ju i så fall inte Gud finnas, och det resonemanget fungerar inte så bra för mig. Om det var viktigt för Gud att hävda sig så skulle han väl skriva "tjenamors, här är jag" på himlen, men jag tror inte att Gud är någon som behöver bekräftelse och ryggdunkar. Vi kan inte ge Gud något alls, bara ta emot det vi får. Gud tar hand om oss för att han har skapat oss och älskar oss. Inte för att han måste, eller för att behöver oss för sin egen skull. Gud är allt annat än ett ego.
Oj, en utläggning. Sorry :-)
Kort försöker jag säga att jag tror att det finns en Gud, bara en. Jag har inte läst teologi, och har inga genomtänkta svar att leverera. Jag tänker att Gud kanske uppfattas olika, men är en och samma. Kanske, kanske inte... Eller så har alla som inte tror som jag fetfel och det är synd om dom *med glimten i ögat* Jag har ingen aning. Jag får nog läsa på lite om andra religioner känner jag ;-)
Jag tror också på evolutionsteorin och big bang (tror jag) jag ser inte någon motsägelse mellan det och religion. Vad det gäller ödmjukhet så tänker jag att man får ha lite fingertoppskänsla. Religion är för många ett sätt att leva, och Gud är något högst personligt som man kanske är väldigt mån om. Att bli hårt ansatt och ifrågasatt då kan nog kanske kännas lite... absurt? Eftersom det går emot hela ens tankevärld och det är svårt att försvara något som inte går att bevisa vetenskapligt (och inte heller motbevisa) Det är lättare att bli ifrågasatt för teorier som håller för prövning på ett vetenskapligt plan, då kan man alltid slänga fakta omkring sig. När det handlar om känslor och tro tycker nog jag att man får vara lite mer försiktig. Inte mesig naturligtvis, men medveten om att svar inte alltid finns, och att svaren kan se olika ut beroende på vem man frågar...
Och så lite till... bara kort. Jag tror, när det gäller Guds ingripande i våra liv, att Gud är närvarande både i glädje och sorg, alltid. Jag kan inte svara på varför inte Gud griper in och hjälper oftare. Människor lider på vår jord, det är vi alla smärtsamt medvetna om. Jag tror att Gud är med i lidandet, lider med människor som lider och önskar att lidandet ska få ett slut. Men samtidigt som Gud inte vill att någon ska bli förtryckt, så ingriper inte Gud och tar ifrån förtryckarna möjlighet att göra ont. Tvång finns inte i sann kärlek. Gud vill att vi ska ha ett val, och önskar att vi ska välja det goda. Rättvisa framför förtryck. Kärlek framför hat, godhet framför ondska, värme istället för kyla. Människor gör många dåliga val och det drabbar oss själva på ett eller annat sätt. Våra handlingar slår tillbaka i blindo, och ingen rättvisa råder när det gäller vem som drabbas av sjukdom, fattigdom, förlust och död. Lidande är meningslöst, och inget som Gud önskar oss. Men jag tror också att liv och död ser annorlunda ut ur Guds perspektiv. Hur vill jag inte gå in på här, för det skulle bli både långt och ännu flummigare än det jag redan skrivit. Men för att göra något väldigt långt väldigt kort så är det inte lätt att vara människa, och döden kanske är en större befrielse än vi tror även för oss bortskämda rika och välnärda västlänningar. Jag tror att något bättre väntar oss sen, och att Gud står utanför tid och rum. Fast jag menar INTE (bäst att vara tydlig) att ett människoliv på jorden inte spelar någon roll. Det spelar stor roll. Att vara människa är att vara en unik individ, skapad av Gud, till Guds avbild. En människa är oändligt värdefull och allt lidande av ondo, men jag tror inte att allt är som det ser ut att vara från vårt perspektiv här på jorden. Vi vet inte allt, och nu hinner jag inte skriva mer idag ;-)