tomten
Adventstid kom till mitt ensama hus.
Jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något skall ske bortom frostig advent.
Vi väntar en gåva som Herren sänt.
Det sjöng vi i advent när jag var barn, och den lilla sången dyker upp i mitt huvud varje år. När jag var liten så trodde jag att det betydde att gåvan var en julklapp, och funderade på hur Gud skulle lägga den under vår gran. Lite kul hur barn tänker...
Min sexåring blev nästan arg på mig idag för att jag frågade ifall han trodde på tomten. Det pratas ju mycket tomtar så här års, och vårt samtal kom in på jultomten. Sonen uttryckte sig som om han faktiskt trodde på tomten, och jag frågade. Han svarade ilsket att han tänkte tro även om han vet att det är morfar som klätt ut sig. Han tänker tro att det visst finns en riktig tomte någonstans, och det är helt okej för mig. (Och det går väl över.) Han tycker ju att jultomten är viktig, och jag håller väl med i och för sig även om jag tycker att den rödklädde mannen får lite väl mycket uppmärksamhet och drar fokus från Kristi födelse som ju faktiskt är anledningen till att man över huvud taget firar jul. (Fast jag har för mig att jag hört att tomten från början skulle represnetera en av de vise männen som kom med gåvor åt nyfödde Jesus i Betlehem. Eller det kanske bara är själva julklapparna som har den symboliken.) Eller viktig och viktig egentligen? För min del skulle vi gärna låta morfar slippa klä ut sig på julafton, men allt handlar ju om tomten för många barn, och efter jullovet pratar ju alla om sina jultomtar. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara utan tomte och alltså inte kunna vara med i eftersnacket sen, samtidigt som det ju är kul att vänta på tomten på julafton även om man vet att det är någon som klätt ut sig. Jag gillar inte att luras, och har aldrig sagt något annat till barnen än att någon klär ut sig till tomte för att komma med julklappar. Någon gång i somras frågade treåringen om tomten verkligen hör och ser alla barn, och vet om dom är snälla. Jag blev lite förvånad, men har förstått att en del använder tomtehot på det viset. "Sköt dig, tomten ser dig" ungefär. Jag förklarade att det inte är så. Att bara Gud ser och hör allt, fast man behöver inte vara orolig för om man är tillräkligt "snäll" eller inte inför Gud, för han älskar alla lika mycket och vill att alla ska ha det bra oavsett hur de bär sig åt. Men Gud vill såklart att vi ska vara snälla mot varandra. De flesta mår nog bäst av att göra bra saker, och om andra gör bra saker mot dom. Tomten skulle nog också vilja det om han fanns på riktigt tyckte jag ;-)
Fast jag gillar ändå på något sätt tomtetraditionen som sagt. Barnen vet att det är någon som klätt ut sig och då känns det inte som ett bedrägeri längre, utan mer som en maskerad...
Nu ska jag surfa lite och se om jag kan ta reda på vad tomten egentligen står för. Är det en av de vise männen? Nä, jag vet ju kom jag på! Santa Claus heter han ju på engelska, visst är det S:t Nikolaus som har blivit tomte? Måste utredas det här...
Jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något skall ske bortom frostig advent.
Vi väntar en gåva som Herren sänt.
Det sjöng vi i advent när jag var barn, och den lilla sången dyker upp i mitt huvud varje år. När jag var liten så trodde jag att det betydde att gåvan var en julklapp, och funderade på hur Gud skulle lägga den under vår gran. Lite kul hur barn tänker...
Min sexåring blev nästan arg på mig idag för att jag frågade ifall han trodde på tomten. Det pratas ju mycket tomtar så här års, och vårt samtal kom in på jultomten. Sonen uttryckte sig som om han faktiskt trodde på tomten, och jag frågade. Han svarade ilsket att han tänkte tro även om han vet att det är morfar som klätt ut sig. Han tänker tro att det visst finns en riktig tomte någonstans, och det är helt okej för mig. (Och det går väl över.) Han tycker ju att jultomten är viktig, och jag håller väl med i och för sig även om jag tycker att den rödklädde mannen får lite väl mycket uppmärksamhet och drar fokus från Kristi födelse som ju faktiskt är anledningen till att man över huvud taget firar jul. (Fast jag har för mig att jag hört att tomten från början skulle represnetera en av de vise männen som kom med gåvor åt nyfödde Jesus i Betlehem. Eller det kanske bara är själva julklapparna som har den symboliken.) Eller viktig och viktig egentligen? För min del skulle vi gärna låta morfar slippa klä ut sig på julafton, men allt handlar ju om tomten för många barn, och efter jullovet pratar ju alla om sina jultomtar. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara utan tomte och alltså inte kunna vara med i eftersnacket sen, samtidigt som det ju är kul att vänta på tomten på julafton även om man vet att det är någon som klätt ut sig. Jag gillar inte att luras, och har aldrig sagt något annat till barnen än att någon klär ut sig till tomte för att komma med julklappar. Någon gång i somras frågade treåringen om tomten verkligen hör och ser alla barn, och vet om dom är snälla. Jag blev lite förvånad, men har förstått att en del använder tomtehot på det viset. "Sköt dig, tomten ser dig" ungefär. Jag förklarade att det inte är så. Att bara Gud ser och hör allt, fast man behöver inte vara orolig för om man är tillräkligt "snäll" eller inte inför Gud, för han älskar alla lika mycket och vill att alla ska ha det bra oavsett hur de bär sig åt. Men Gud vill såklart att vi ska vara snälla mot varandra. De flesta mår nog bäst av att göra bra saker, och om andra gör bra saker mot dom. Tomten skulle nog också vilja det om han fanns på riktigt tyckte jag ;-)
Fast jag gillar ändå på något sätt tomtetraditionen som sagt. Barnen vet att det är någon som klätt ut sig och då känns det inte som ett bedrägeri längre, utan mer som en maskerad...
Nu ska jag surfa lite och se om jag kan ta reda på vad tomten egentligen står för. Är det en av de vise männen? Nä, jag vet ju kom jag på! Santa Claus heter han ju på engelska, visst är det S:t Nikolaus som har blivit tomte? Måste utredas det här...
Kommentarer
Trackback