Gå Sion din konung att möta!
Det är min favoritpsalm i adventstid. Den som får mig att ta till mig på riktigt att Gud verkligen är så stor och älskar oss så mycket att han valde att bli en av oss. Och han valde inte den lätta vägen, utan föddes in i fattigdom. En liten bebis, helt försvarslös och utlämnad åt människor att vårda och älska, kom Gud till jorden för att rädda oss från våra egna onda gärningar. Andra versen kan få mig tårögd. Gud ger sig själv åt oss, sänker sig till vår nivå en aning, även om Jesus redan som människa var mer än "bara" människa så tycker jag det är fantastiskt att den Gud jag tror på faktiskt har varit människa precis som jag. Gud vet hur det är liksom...
Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser,
och lägges på strå i ett stall.
Idag var det Gudstjänst, och mycket folk i kyrkan. Vi fick sjugna Gå Sion, och det var helt fantastiskt fint med levande ljus och... *njuter* Nu adväntar vi, och det tycker jag om ;-)
En annan sak som berörde mig idag var när jag läste om hur Jesus grät tillsammans med de som sörjde Lasaros som hade avlidit. Över huvud taget så tycker jag bäst om evangeliet enligt Johannes, för där kan jag bäst leva mig in i hur det var att leva på Jesu tid. Johannesevangeliet målar en mer levande bild, lägger in mer känslor och ser lite djupare på saker känns det som.
I bilen nu på eftermiddagen satt jag och tänkte på vad jag läst, och på hur Jesus har trampat jorden rent fysiskt. Han har gått här, han har ätit, druckit, gråtit, skrattat, älskat, blivit besviken, sårad, törstig och svettig. Han har släppt sig och varit förkyld. Han har blivit hatad, hånad och förföljd. Uppspikad på ett kors. (Alltså, hur ont gör det egentligen? *ryser*) Och så fick han hänga där och plågas ihjäl... För vår skull. För att Gud inte vill låta oss gå förlorade eftersom han älskar oss. Undrar vad han tänkte på korset, om han fortfarande i den stunden tyckte att det verkligen var värt det?
Hur som helst så känner jag sån enorm tacksamhet och glädje över vad Gud har gett oss, och ger oss varje dag, men just att han valde det sättet han gjorde när han gav sig själv till oss fyller mig med respekt och förundran. Bevis för att Gud är Gud och att ingen kan komma i närheten av att ens beskriva hur stor Gud är!
Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser,
och lägges på strå i ett stall.
Idag var det Gudstjänst, och mycket folk i kyrkan. Vi fick sjugna Gå Sion, och det var helt fantastiskt fint med levande ljus och... *njuter* Nu adväntar vi, och det tycker jag om ;-)
En annan sak som berörde mig idag var när jag läste om hur Jesus grät tillsammans med de som sörjde Lasaros som hade avlidit. Över huvud taget så tycker jag bäst om evangeliet enligt Johannes, för där kan jag bäst leva mig in i hur det var att leva på Jesu tid. Johannesevangeliet målar en mer levande bild, lägger in mer känslor och ser lite djupare på saker känns det som.
I bilen nu på eftermiddagen satt jag och tänkte på vad jag läst, och på hur Jesus har trampat jorden rent fysiskt. Han har gått här, han har ätit, druckit, gråtit, skrattat, älskat, blivit besviken, sårad, törstig och svettig. Han har släppt sig och varit förkyld. Han har blivit hatad, hånad och förföljd. Uppspikad på ett kors. (Alltså, hur ont gör det egentligen? *ryser*) Och så fick han hänga där och plågas ihjäl... För vår skull. För att Gud inte vill låta oss gå förlorade eftersom han älskar oss. Undrar vad han tänkte på korset, om han fortfarande i den stunden tyckte att det verkligen var värt det?
Hur som helst så känner jag sån enorm tacksamhet och glädje över vad Gud har gett oss, och ger oss varje dag, men just att han valde det sättet han gjorde när han gav sig själv till oss fyller mig med respekt och förundran. Bevis för att Gud är Gud och att ingen kan komma i närheten av att ens beskriva hur stor Gud är!
Kommentarer
Trackback