för mig själv
Aah! Jag är ensam ikväll! Ingen TV, ingen musik, bara tystnad och levande ljus. Jag njuter, och lagrar känslan av total avslappning och tid för mig själv.
Jag tycker mycket om kvällar med maken, men uppskattar faktiskt kvällar utan honom också då och då. Idag har jag varit ledig och haft alla barnen hemma hela dagen. Vi har haft en helt underbar dag tillsammans. Jag har inte gjort något "trist vuxengöra" mer än att fixa med mat åt oss, utan vi har varit ute, målat, lekt med play dough, badat, byggt med lego, läst sagor, öppnat adventskalender och tittat på bolibompa tillsammans. Maken stannade i stan efter jobbet för han skulle ut och bowla och gå på krogen med ett gäng kompisar ikväll.
Nu ikväll gick vi ut på en mörkerpromenad (ett halvt varv runt kvarteret bara) och så in och åt kvällsmat. Efter maten bad vi aftonbön vid köksbordet, och pratade igenom dagen som vi annars gör när barnen ligger i sina sängar. Ikväll tittade vi på film i sovrummet, HAJK som gick som barnprogram när jag var liten *nostalgitripp* och killarna somnade framför TV:n.
Snart är det advent! Jag har alltid tänkt att det betyder väntan, men fick lära mig att det betyder faktiskt ankomst. Där ser man... Tänker att det är väl ankomsten man väntar på, fast jaja...
Maria var höggravid vid den här tiden, och hon väntade säkert med spänning. Jag tänker ibland, speciellt vid jul (och nu säger jag jul om advent igen, det ska jag också lägga av med) att jag ska läsa mer om Maria, men det blir aldrig av. Jag vet ingenting om henne annat än det som står i Bibeln, och det är faktiskt inte så mycket. Inte med tanke på hennes viktiga uppgift - att bära och föda Guds son - i alla fall, men hon var ju bara en kvinna för all del. Usch vad tjurig jag låter, men ibland orkar jag faktiskt inte med att tänka positivt på den bitvis unkna kvinnosynen som målas upp i böckernas bok. Det är nog en hel del av världens män som använder bibelcitat som försvar för kvinnoförtryck. Håhåjaja...
Jag beundrar alla starka kvinnor som orkar stå på barrikaderna. Själv gnäller jag i en anonym blogg, och det hjälper ju ingen utom mig själv som blir av med lite frustration. Inte för att varken jag eller min man är fast i några tydligt synliga könsroller, men vi lever ju i ett patriarkaliskt samhälle, och att tro något annat än att det satt spår i både honom, mig och kommer att forma barnen vore naivt tänker jag. (Fast jag är ju naiv, liten söt fnittrande kvinna som försöker tänka, men inte lyckas så bra för jag har ingen Y-kromosom, och anses därför som mindre vetande, och inte värd att tas riktigt på allvar.) Men ingen skulle uttrycka det så, för det är inte pk... Ibland får jag bara känslan av att det är så det är. Att jag förväntas vara lite korkad, som den kvinna jag är, och då kan jag lika gärna vara korkad också. Det är bara "gulligt" och gulliga vill ju alla kvinnor vara. *ler ironiskt*
Nää, varför blev jag sånhär? Jag är faktiskt inte så arg som jag låter. Inte arg alls egentligen, jag bara gick igång...
Tack Gud för att jag är den jag är! Jag är stolt och glad över att vara kvinna. Tack för att du fört tre underbara barn till livet genom min kropp. Det är stort och ärofullt för mig.
Jag tycker mycket om kvällar med maken, men uppskattar faktiskt kvällar utan honom också då och då. Idag har jag varit ledig och haft alla barnen hemma hela dagen. Vi har haft en helt underbar dag tillsammans. Jag har inte gjort något "trist vuxengöra" mer än att fixa med mat åt oss, utan vi har varit ute, målat, lekt med play dough, badat, byggt med lego, läst sagor, öppnat adventskalender och tittat på bolibompa tillsammans. Maken stannade i stan efter jobbet för han skulle ut och bowla och gå på krogen med ett gäng kompisar ikväll.
Nu ikväll gick vi ut på en mörkerpromenad (ett halvt varv runt kvarteret bara) och så in och åt kvällsmat. Efter maten bad vi aftonbön vid köksbordet, och pratade igenom dagen som vi annars gör när barnen ligger i sina sängar. Ikväll tittade vi på film i sovrummet, HAJK som gick som barnprogram när jag var liten *nostalgitripp* och killarna somnade framför TV:n.
Snart är det advent! Jag har alltid tänkt att det betyder väntan, men fick lära mig att det betyder faktiskt ankomst. Där ser man... Tänker att det är väl ankomsten man väntar på, fast jaja...
Maria var höggravid vid den här tiden, och hon väntade säkert med spänning. Jag tänker ibland, speciellt vid jul (och nu säger jag jul om advent igen, det ska jag också lägga av med) att jag ska läsa mer om Maria, men det blir aldrig av. Jag vet ingenting om henne annat än det som står i Bibeln, och det är faktiskt inte så mycket. Inte med tanke på hennes viktiga uppgift - att bära och föda Guds son - i alla fall, men hon var ju bara en kvinna för all del. Usch vad tjurig jag låter, men ibland orkar jag faktiskt inte med att tänka positivt på den bitvis unkna kvinnosynen som målas upp i böckernas bok. Det är nog en hel del av världens män som använder bibelcitat som försvar för kvinnoförtryck. Håhåjaja...
Jag beundrar alla starka kvinnor som orkar stå på barrikaderna. Själv gnäller jag i en anonym blogg, och det hjälper ju ingen utom mig själv som blir av med lite frustration. Inte för att varken jag eller min man är fast i några tydligt synliga könsroller, men vi lever ju i ett patriarkaliskt samhälle, och att tro något annat än att det satt spår i både honom, mig och kommer att forma barnen vore naivt tänker jag. (Fast jag är ju naiv, liten söt fnittrande kvinna som försöker tänka, men inte lyckas så bra för jag har ingen Y-kromosom, och anses därför som mindre vetande, och inte värd att tas riktigt på allvar.) Men ingen skulle uttrycka det så, för det är inte pk... Ibland får jag bara känslan av att det är så det är. Att jag förväntas vara lite korkad, som den kvinna jag är, och då kan jag lika gärna vara korkad också. Det är bara "gulligt" och gulliga vill ju alla kvinnor vara. *ler ironiskt*
Nää, varför blev jag sånhär? Jag är faktiskt inte så arg som jag låter. Inte arg alls egentligen, jag bara gick igång...
Tack Gud för att jag är den jag är! Jag är stolt och glad över att vara kvinna. Tack för att du fört tre underbara barn till livet genom min kropp. Det är stort och ärofullt för mig.
Kommentarer
Trackback