bevismaterial
Kan jag bevisa att jag älskar någon t.ex. eller är kärlek något som bara kan förmedlas via känslor?
Hur bevisar man att man verkligen älskar, och hur ska man våga tro att någons kärlek är äkta om man inte litar på vad känslan säger?
Finns kärleken över huvud taget? Hur ser den ut? Ljusrosa och lite fluffig, eller är det mer som en kraft? Visa mig kärlek så ska jag tro att den finns ;-)
Nä, men allvarligt talat. Om jag tänker mig att någon skulle ifrågasätta kärleken mellan mig och min make, då vi hävdar att vi älskar varandra. Hur skulle vi bevisa att det vi känner är äkta och inte bara något vi hittat på eller inbillar oss. Vi känner ju att vår kärlek är levande och stark, men kan vi bevisa det för någon annan än varandra? För en utomstående kan det kanske tyckas ofattbart hur han kan älska henne, eller vad hon ser hos honom, men för den som älskar är det ingen tvekan om ifall det är kärlek eller ej. Går det att jämföra med tro på Gud?
Om man inte skulle lita på det man känner, vad ska man då lita på? Det någon annan känner, eller det som har granskats källkritiskt och som skrivits av någon expert med magisterexamen. Vad tråkigt det skulle bli, och vad begränsad jag skulle känna mig.
Hej,
Vad angår kärlek så håller jag med dig. För att bestämma om man älskar någon måste man leta i sig själv.
Dock kan ett sådant tänkande få oönskade konsekvenser i större sammanhang, något vi har sett väldigt mycket av på senare tid. Vad säger du till Usama bin Laden när han säger att han "känner" att det är rätt att döda massa civila eftersom han "känner" att det är det hans Gud skulle villja. Här skulle det vara trevligt om folk kunde resonera kring konsekvenser istället för att bara gå på känsla.
Tja... Jag har ingen aning om vad Bin Laden hör för röster, men kan bara svara att jag tror han misstagit sig å det grövsta om han uppfattat att Gud beordrat terrorattentat. Som sagt så tror jag att Gud vill oss väl, och sen varken kan eller vill jag stå till svars för vad andra gör i Guds namn. Att döda en massa människor på det sättet tycker jag inte verkar friskt, och jag undrar om Bin Ladin inte skulle varit lika "sjukligt fanatisk" (inom sitationstecken eftersom jag inte vet något om honom som person egentligen, utan går efter min "känsla") oavsett vad han brann för. Nu råkar det vara religionen, men det finns nog farliga människor på alla områden tänker jag. Jag tycker naturligtvis det är fruktansvärt, men helt ärligt förstår jag inte riktigt vart du vill komma? Är alla troende potentiella mördare/terrorister för dig? I så fall förstår jag att du tar avstånd från allt vad religion heter, men jag undrar stilla vad som i så fall fått dig att känna så. Det är i och för sig inget jag har lust att diskutera här i min blogg, eftersom jag som jag också sagt förut inte läst teologi, och inte heller psykologi så jag har ordentligt på fötterna, men jag föreslår att du tar kontakt med någon som kan möta dina frågor med bra argument om du är uppriktigt intresserad. Religionsvetenskap är säkert väldigt spännande att studera.
Fundamentalism tror jag man ska akta sig för, eftersom jag som också sagts tidigare inte anser att någon "sanning" går att finna för oss på jorden. Dessutom så är det inte bara i religiös tro som folkmord skett. Stalin är ett exempel... Jag tror att det är människor som gör ont, inte Gud!
Jag är absolut inte emot att man väger sin känsla mot sitt förnuft - tvärtom. Vi människor har ett personligt ansvar för våra handlingar, och det är aldrig okej att göra något som kan skada någon annan, varken fysiskt eller psykiskt. Vi har ett val, och vi måste själva ta ansvar för våra val.
Min känsla säger att kärleken existerar, men allt jag känner är inte kärlek bara för det. Mycket görs i kärlekens namn utan att vara speciellt kärleksfullt. Men kärleken i sig, i dess rena form, är trots det något fint och bra anser jag.
Min känsla säger att Gud existerar, men allt jag upplever kommer inte från Gud för det.
Jag ville bara belysa att vissa saker kan man få känna på sig, och vara säker på trots att de inte går att bevisa, utan att betraktas som en lallande fåne som inte vet sitt eget bästa, medan en religiös övertygelse är mer okej att raljera över. (Jag säger inte att just du gör det dock.)Fast det gör mig inte så mycket längre. Jag är van...
Love & peace :-)