ytlig
Idag känner jag mig ovanligt ytlig. Jag har stressat omkring hela dagen. Det började redan igår egentligen. Jag gick och la mig jättetidigt, men så ringde jobbet och väckte mig vid nio på kvällen för att höra om jag kunde jobba idag. Det kunde jag, eftersom mina föräldrar lovade att ställa upp som barnvakt, så idag har jag jobbat hela dagen. Ingen tid att tänka på jobbet annat än på sånt som har med jobbet att göra. Mediciner och nycklar, tider som ska passas och mat som ska serveras innan den kallnar. Så kom jag hem, och fortsatte jobba med matservering och blöjbyten ;-) Maken kom från sitt jobb och vi åkte direkt efter middagen och köpte en cykelkärra vi hittat på annons. Sen skulle den fixas och skruvas fast på min cykel, och provåkas av två barn såklart. Den funkar bra!
Jag är trött! (Oj, vad ovanligt då!) *ler ironiskt åt mig själv*
Jag har gått upp i vikt också känns det som. Och nu när jag ändå är så ytlig så kan jag passa på att gräma mig över det lite. Fast det gör inte så mycket för all del. Nu börjar vardagen igen efter sommarens fröjder, så om det eventullt fastnat något kilo på mig så jagar jag nog bort det igen om jag bara håller tassarna från kakburken ett par veckor.
Hmmm... Undrar vad som rör sig i mitt huvud idag egentligen, om jag bara sätter mig och låter tankarna flyga lite så hamnar dom på dagis, och rör sig vidare till Gud. (Oj vad ovanligt då!) *nytt flin*
Såna här dagar får jag lite dåligt samvete faktiskt, fast jag nog inte behöver. Jag brukar ha små inre samtal med Gud, men idag har jag inte brytt mig alls. Enda gången jag pratat med Gud idag var när jag svor över något som jag redan har glömt och slängde iväg ett "ååh vad fult jag pratar. Förlåt, ursäkta." i tanken. Vissa dagar känner jag mig bara otacksam som inte tar mig tid att uppskatta saker omkring mig. Det finns något fint och härligt, väl värt att tacka Gud för varje dag, men ibland så är jag bara för ytlig för att bry mig. Jag känner inte för att ta igen det nu heller, ibland är det bara fantastiskt skönt att inte tänka utan bara göra. Gå på i ullstrumporna...
Fast nu sover barnen och lugnet sänker sig över vår familj. Antagligen kan jag varva ner snart och känna huvudvärken komma smygande ;-)
Jag är trött! (Oj, vad ovanligt då!) *ler ironiskt åt mig själv*
Jag har gått upp i vikt också känns det som. Och nu när jag ändå är så ytlig så kan jag passa på att gräma mig över det lite. Fast det gör inte så mycket för all del. Nu börjar vardagen igen efter sommarens fröjder, så om det eventullt fastnat något kilo på mig så jagar jag nog bort det igen om jag bara håller tassarna från kakburken ett par veckor.
Hmmm... Undrar vad som rör sig i mitt huvud idag egentligen, om jag bara sätter mig och låter tankarna flyga lite så hamnar dom på dagis, och rör sig vidare till Gud. (Oj vad ovanligt då!) *nytt flin*
Såna här dagar får jag lite dåligt samvete faktiskt, fast jag nog inte behöver. Jag brukar ha små inre samtal med Gud, men idag har jag inte brytt mig alls. Enda gången jag pratat med Gud idag var när jag svor över något som jag redan har glömt och slängde iväg ett "ååh vad fult jag pratar. Förlåt, ursäkta." i tanken. Vissa dagar känner jag mig bara otacksam som inte tar mig tid att uppskatta saker omkring mig. Det finns något fint och härligt, väl värt att tacka Gud för varje dag, men ibland så är jag bara för ytlig för att bry mig. Jag känner inte för att ta igen det nu heller, ibland är det bara fantastiskt skönt att inte tänka utan bara göra. Gå på i ullstrumporna...
Fast nu sover barnen och lugnet sänker sig över vår familj. Antagligen kan jag varva ner snart och känna huvudvärken komma smygande ;-)
Kommentarer
Trackback