Jaha...
Då har det gått en dag till. Jag vet inte ens varför jag skriver idag. Jag är på dåligt humör, känner mig jättelåg och tråkig och har inget kul att berätta. Jag tror inte ens jag har tänkt på något kul på hela dagen.
Jag har hittat ett jobb jag ska söka, men det kommer jag inte att få. Det skulle vara för bra för att vara sant. Jag har varit trött och missnöjd hela dagen. Inatt när jag inte fick sova för att min bedårande vackra dotter höll mig vaken var jag så slutkörd och uppgiven att jag nästan var självmordsbenägen. Fast så är det ju inte såklart, men just då ville jag bara vila och kunde gjort bra mycket för att få vara ifred. Jag tycker för bra om att leva för att mena allvar med att hänga mig i garaget, utan såna där knäppa tankar kommer nog som en ventil för att lätta på trycket när jag känner mig för uppgiven och maktlös. Jag förstår verkligen att det är en väl fungerande tortyrmetod att inte låta människor sova...
Fast jag fick ett par timmars sömn tillslut, och det räckte för att hålla mig på benen fram till eftermiddagen. Jag däckade på soffan en stund, och så blev jag för pigg för att gå och lägga mig tidigt ikväll :-( Men har man inte större bekymmer än så ska man väl vara glad ändå antar jag ;-) *rycker upp mig*
Imorgon hade jag tänkt gå på Gudstjänst, men det är ingen såg jag. Det är konfirmation på eftermiddagen istället, men jag känner nog ingen som konfirmeras vad jag vet, så jag stannar hemma. Och hoppas på sovmorgon för en gångs skull...
Jag har hittat ett jobb jag ska söka, men det kommer jag inte att få. Det skulle vara för bra för att vara sant. Jag har varit trött och missnöjd hela dagen. Inatt när jag inte fick sova för att min bedårande vackra dotter höll mig vaken var jag så slutkörd och uppgiven att jag nästan var självmordsbenägen. Fast så är det ju inte såklart, men just då ville jag bara vila och kunde gjort bra mycket för att få vara ifred. Jag tycker för bra om att leva för att mena allvar med att hänga mig i garaget, utan såna där knäppa tankar kommer nog som en ventil för att lätta på trycket när jag känner mig för uppgiven och maktlös. Jag förstår verkligen att det är en väl fungerande tortyrmetod att inte låta människor sova...
Fast jag fick ett par timmars sömn tillslut, och det räckte för att hålla mig på benen fram till eftermiddagen. Jag däckade på soffan en stund, och så blev jag för pigg för att gå och lägga mig tidigt ikväll :-( Men har man inte större bekymmer än så ska man väl vara glad ändå antar jag ;-) *rycker upp mig*
Imorgon hade jag tänkt gå på Gudstjänst, men det är ingen såg jag. Det är konfirmation på eftermiddagen istället, men jag känner nog ingen som konfirmeras vad jag vet, så jag stannar hemma. Och hoppas på sovmorgon för en gångs skull...
Kommentarer
Trackback