jag är trött
Jag sover dåligt. Jag är så trött när kvällen kommer och borde somna ovaggat när jag lägger mig, men så fort jag hamnar på kudden så går jag igång och börjar tänka och grubbla och jag kan inte somna. Det tar jättelång tid, trots att jag är helt slut.
Jag tänker på allt och inget, men någonstans i mina tankar finns alltid en liten oro som gnager. Jag kan inte släppa det här med den yttersta tiden. Egentligen är det inget som skrämmer mig direkt, men... jag känner olust. Ingen människa vet ju när dagarna är räknade, eller exakt vad som kommer att ske. Gör det ont? Kommer vi att lida? Kommer barnen att vara rädda?
Jag är rädd för smärta, och tänker att vi nog inte slipper undan utan när nu Guds egen son fick hänga och plågas och lida så länge.
Jag är en sån ynklig liten fegis! Människor runt hela jorden lider, svälter, dödas och förföljs dagligen, medan jag ligger sömnlös i mitt välisolerade hus, tryggt förvissad om att ingen kommer att bomba vårt bostadsområde under natten, eller komma in och ta min man tillfånga och förgripa sig på mig och barnen. Vi har rinnande vatten, mat att äta, skolor, läkarvård, onödiga prylar, yttrandefrihet, religionsfrihet osv. Varför gnäller jag? Vad har jag egentligen för rätt att be Gud om något alls när jag har "allt"?
Men jag är rädd för det jag inte förstår helt enkelt...
Hur som helst så trodde ju folk redan på Jesu tid att de levde i den yttersta tiden, och sedan dess har väl alla levt med samma tro/förhoppning/fruktan. En livstid är så kort, och det troliga är väl att mitt liv går och avslutas på samma "naturliga" sätt som alla generationer de senaste 2000 åren. Jag får nog inte uppleva någon domedag, och inte barnen heller. Men tänk om den yttersta tiden är nu...
Jag ska skaffa mig en hobby, och kanske kunna sluta grubbla på sånt jag ändå inte kan begripa. I alla fall på nätterna vore det skönt att kunna stänga av hjärnan :-/